Att vara gräsänkling medför andra rutiner och nästan dubbelt så många måsten.
Nu får jag sitta och äta frukost själv. Yoghurten med frukt är utbytt mot macka och mango. Det är i och för sig inget dåligt alternativ. Det dåliga är att jag inte får spela ett parti backgammon mot Christina. Men jag slipper bli arg för att jag förlorar som jag oftast gör.  

Nu får jag själv ta hand om grönsakslandet men efter som jag har haft huvudansvaret för det de senaste veckorna så går det smidigt. Skörden är stor nu. Jordgubbarna är visligen på sluttampen och ger inte så mycket längre. Men de har äntligen en gudomlig smak.
Igår skördade jag den första majsen. Den var den godaste maj jag någonsin ätit. Tråkigt att Christina inte fick smaka. Men hon äter nog lyxigt och gott där hon är nu.
Sist vi odlade majs blev kolvarna väldigt stora och vackra. Men kornen var torra och oätliga. Men det tyckte inte en av grannskapets ungtjurar. Han tog sig in på tomten och åt upp hela mejslandet. Nu har vi mycket bättre inhägnat runt tomten så det är bara smådjur och djur med vingar som kan ta sig in.

Svartkålen har varit en fantastisk fin kålväxt. Nu är det slut på skörden av den. Fröskidor är insamlade för kommande år och resterna smaskar hönsen på.

Att ta hand om Christinas domäner är ett stort ansvar. Hon har krukor, urnor, frösådder och sticklingar utspridda på stora områden. Nu har jag varit ensam vårdnadshavare i 50 timmar och jag tror inget dött än. Hur det ska gå resten av tiden vågar jag inte tänka på.

Jag försöker också få upp mina olivflugefällor. Det är inte så bråttom med det. Men jag försöker hinna med att fylla sex med bete och hängs upp dem varje dag. 90 delat på 6 är 15 så alla fällor är uppe lagom till Christina kommer hem.

Dotty har inte belastats med något extraarbete trots att vi är en man kort i familjen.

Lite nöje ska också en gräsänkling ha. Mitt nöje har bestått i att bygga en svarvbänk som ska underlätta att komma åt rätt verktyg vid varje tillfälle. Nu får vi bara se om jag får någon tid över till att svarva.