Efter en mycket kort färjetur var vi på ön Elafonisos. Här hittade vi ett boende högst upp i ett hus med utsikt över byns nordvästra strand. Själva boendet var rätt risigt och byggt på grekiskt vis, utan en enda tanke på funktion. Men det ligger på ett bra ställe med närhet till det man behöver.

På stranden nedanför vår balkong kunde vi motionssimma i sällskap med en sköldpadda. Sköldpaddan var lätt att upptäcka från balkongen. Lite svårare ifrån vattnet.

Det mesta på ön var hoppackat. Och det såg skräpigt och förfallet ut i hela byn. Men det ser nog mycket fräschare ut under högsäsong när det kryllar av turister.

Om det fanns få turister så fanns det i alla fall ett överflöd av katter. Och matställen var det antagligen för många i förhållande till gästerna. Första kvällen propsade vår värdinna på att vi skulle gå till hennes väninnas restaurang. Och lydiga som vi är traskade vi med henne dit. Stället heter Sta Kala Kathoumena och ligger vid ett litet torg mitt inne i gyttret av gränder. Där fanns inga gäster så vi satt där alldeles ensamma och beställde av en mycket trevlig och pratglad servitör. Men innan vi ens fått in vår mat var det gäster vid flera av borden.
Maten vi serverades var mycket bra så vi var väldigt tacksamma både mot vår värdinna och kocken.
Kvällen därpå valde vi en taverna vid kajkanten. Det var resans absolut största misstag. Sämre mat har vi aldrig fått i Grekland. Och dyr var den också. Allt på Elafonisos är mycket dyrare än vi är vana vid att betala. Det vill väl till att suga ut så mycket som möjligt under en kort turistsäsong.

Ön består inte bara av bebyggelse. Där finns också vackra kuster och natur. Så vi körde runt på ön och kollade floran. På sydöstra delen av ön har det härjat en brand i år. Den har rensat ut all markvegetation men olivträden ser ut att klara sig. Fast någon skörd blir det inte i år. Man kan tro att marken ska se tråkig och deprimerande ut efter en sådan brand. Men nu när marken fylls av cyklamenblom så blir det bara vackert med färgglada blommor mot den brända marken.

Simos Beach är känd för sin skönhet. Och visst är den vacker. Men att solbada på denna lösa sand är inget vi uppskattar. Men vi tog oss i alla fall ett bad, trots att det var höstens dittills kallaste dag.

Om Christina och jag inte trivs på lös sand så gör i alla fall strandliljan, Pancratium maritimum, det. Vid Simos Beach finns den i tusental. Men nästan allt var överblommat. Vi såg bara en enstaka eftersläntrare.