När ängen är slagen

Plumbago auriculata, blyblomma

När markfloran i olivlunden är slagen då får vi njuta av våra planterade växter. Det är inte så många tycker Christina och jag. Men det beror på att vi är vana vid många arter från vår förra trädgård. Där lämnade vi nog några tusen arter.
Blyblomman har vi fyra buskar av. De står i blickfånget åt havet. Där binder de blåa blommorna ihop vår lund med havet.

Punica granatum, granatäpple

Granatäpplet är det som jag tycker är allra vackrast nu. Det är inte bara blommorna som är vackra. Även frukterna kan vara riktigt vackra. Jag hoppas att något av våra träd ger riktigt röda frukter. Men om de skulle vara bleka så ger de i alla fall lika goda frukter.

Pandorea jasminoides, jasminpandorea

Jasminpandorea klättrar på vår altan. Finast är den om man står på övervåningen och tittar ner där den kryper på bambutaket.

Nerium oleander

Oleander är nog den vanligaste busken som odlas här i Grekland.  Den finns i väldigt många varianter. Vi har flera olika sorter. Den går utmärkt att forma till små träd.  Våra står som insynsskydd mot vår väg och mot grannhotellet.

Metrosideros excelsa, maorimyrten

Maorimyrten har vi i tre korta häckstumpar som man placerar när man kommer in på tomten. Än så länge har den bara blommat med några få blommor. Och de är ju urläckra. Men vi har mer tänkt på det vackra växtsättet och de tjocka gråtonade bladen när vi gjort vårt val av häckväxt.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Klotamarant en är en låg perenn med den läckraste blomfärg. Jag blir väldigt sugen på jordgubbar varje gång den blommar. Fröna har vi köpt i Sverige. Där säljs den som ettåring.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Jungfrun i det gröna har Christina spritt massor av frö av. Och vackrare blomma och förställning är svårt att hitta.

Ruellia simplex

Ruellia odlas det mycket här i trakten. Det är knappas en växt man behöver köpa. Dess sticklingar är blixtsnabb att sätta rötter. Så den har vi rätt många plantor av.  De stora blå blommorna slår ut på förmiddagen och trillar av på eftermiddagen. Dagen efter blommar den lika rikt igen.

Westringia fruticosa, kustrosmarin

Kustrosmarin var den första busken vi köpte. Blommorna är vackra men den blommar aldrig riktigt överdådigt. Trots det så är vi överförtjusta i vår kustrosmarin-häck.  

Akutbesök i Kalamata

M

I de flesta olivlundar klipps bara markfloran en gång om året. Om en månad kommer det vara högsäsong för klippning. Klipper man bara tillräckligt sent så orkar inget nytt växa upp i den brännande solen. Sen kommer det inte igång någon växtlighet förrän oliverna är skördade. Men vi som lever i vår lund måste klippa några gånger för att det ska var lätt att ta sig fram på tomten. Så i går bestämde jag mig för att klippa en liten yta. Efter jag hade klippt hälften så tvärdog min klippare. Efter felsökning så konstaterade jag att det inte kommer någon ström till tändstiftet.  Så idag på morgonen körde vi till Kalamata för att få klipparen lagad.

Det går inte att besöka Kalamata utan att shoppa lite i en välsorterad plantskola. I plantskolan finns både stort och smått. Det största fick ju inte plats i bilen så vi köpte ett par småträd ett par buskar några perenner och spännande grönsaker från vagnarna.

På hemvägen stannade vi i Paralia Verga som är en vacker strand som ligger i utkanten av Kalamata. Här intog vi vår lunch som bestod av iste och ostpajer. Vi hoppade över badet trots det inbjudande vattnet. Men de långa fiskarna trivdes som fiskar i vattnet och det kanske är helt normalt.

Väl hemma så var det mest akuta att få i sig kaffe. Hittills i år har vi bara druckit varmt kaffe. Men nu har de blivit riktig varmt, då passar en iskall kaffe frappé bättre.

Alltid när vi kommer hem har vi med sig massor med mat. Utbudet är mycket större i Kalamata än vi har i vår lilla by. Det blev en stor fisk av okänd art till kvällens grillning. Och ett kilo räkor kokte jag också. Dessa skalar jag i morgon och fryser in. Det kan vara bra att ha i soppor och wokar i framtiden.

Några av våra nya växter hann jag plantera.
Vänster bild är en tidig druva som heter ’Cardinal’
Höger bild är ett plommonträd av sorten ’Black Diamond’. Den ska få stora mörka frukter.

Efter vi ätit upp den grillade fisken avslutade vi kvällen med färska jordgubbar med honung och yoghurt.

Automatbevattning en lyx

Nu har vi äntligen köpt material som ska underlätta vår bevattning. Här i Grekland har nästan alla automatbevattningar och många växter behöver extravatten under de första åren.

Jag hade räknat ut att jag skulle klara mig på 17 meter grovslang och 8 meter smalslang för att lägga en bevattnings slinga till fruktträden på översta platån. Men slangen var så billig så jag köpte en rulle grovslang på 50 meter. När jag har utvärderat denna slinga så ska jag fixa bevattning på tre ställen till. Vi har ju massor med fruktträd, grönsaker och sticklingar som behöver vatten.  
Att sammanfoga grov och smalslang är väldigt lätt och efter som slangen aldrig är trycksatt med matartrycket så krävs det inte så mycket av noderna.

Och jag trodde att munstyckena skulle spruta ut vattnet i slangens riktning. Men där hade jag fel så detta montage fick rättas till.

Vid alla träd utom ett har jag hittills vattnat i nedgrävda petflaskor. Jag tror att de ska fungera bra med att ha hunstyckena nedstoppade i flaskorna.

Mina bevattningsautomater har flera inställningar, men det längsta intervallet är 72 timmar. Och de intervallet är nog lagom. Men bevattningstiden vid 72 timmar är 1 timme.

Munstyckena är ställbara. Jag trimmade in dem på 1 till 1,2 liter per minut. Men då blir ett lagom bevattningsintervall 24 timmar och fem minuters bevattning. Så det blir att trimma om så att jag kan nöja mig med bevattning var tredje dag.

Vi bryter mark

Så här i tider av begränsad rörelsefrihet så får man göra så gott man kan. Och odla är en bra sysselsättning för att få tiden att gå. Det var länge sedan Christina och jag odlade grönsaker utöver en mycket blygsam skala. Men nu ser det ut att bli lite för mycket efter som våra lagringsmöjligheter är begränsade. Kanske kan dessa läckra kålhuvuden bli till surkål. Det är ju lättlagrat.

Fådda jordgubbar har vi också några plantor. Jag hoppas att jag genom delning ska få till ett mycket större jordgubbsland. Och jordgubbar behöver ju inte lagras. De stoppar man direkt in i munnen när de är röda nog.  

 Vårt grönsaksland vi odlar i nu innehåller många godsaker. Och här i Grekland går det odla något hela vintern. Men i juli kan det bli lite knepigare kan jag tänka mig.

Trots att vi har tillräckligt stort grönsaksland så ser min rastlöshet till att jag hela tiden bryter ny mark. Men om någon månad kommer torkan och då blir det omöjligt för jorden blir som betong.

Nu hr jorden fuktig. Eller snarare sagt blöt. Då är den lättarbetad. Men spaden funkar inte. Det är korp som gäller. Och efter någon timmes arbete så är skaftet så tjockt av klibbig jord att den inte går att hålla. Då får man skrapa av den. Om man väntar tills den torkat så funkar det bättre at slå av jorden med en slägga.

När man rör i jorden så får man upp sten. Dessa samlar jag i högar. Dessa högar ska bli vackra planteringar så småningom. I denna stenhög finns fem planteringshål. I dessa ska vi plantera en rosmarin som har ett lågt böljande växtsätt. Sorten heter Rosmarinus officinalis ’Punta di Cannelle’

Materialbrist i olivlunden

Nu när olivträden står i blom och är färdigbeskurna och kvistarna flisade, så behöver jag annat att syssla med. Tyvärr måste jag prioritera om för det är inte mycket material som går att köpa hem så här i coronatider.

Våra fem citrusträd har precis börjat blomma, så jag skulle gärna vilja få fram vatten till dessa så mitt bevattningsarbete blir lättare fram i sommar. Och så vill jag fixa en värmeslinga till vår utedusch. Men någon slang har jag inte och kan inte köpa förrän restriktionerna lättat.

Det finns alltid saker som kan gjutas. Sand och sten har jag i storsäck. Men inga cementsäckar. Så dessa arbeten får också vänta.

Så då återstår det att klippa markfloran i olivlunden trots att det inte är nödvändigt. Men det är ju bra att klippa ofta. Väntar man för länge så blir jobbet mycket besvärligare för att många örter har väldigt kraftiga stammar.

Några områden är för fina för att klippas nu. Så de får stå kvar.

Men innan klippning kan det vara bra att plocka bort Orobanche, Phelipanche och andra parasitväxter. Dessa är mycket skadliga för en mängd andra växter. Och de har extremt många och livskraftiga frön.

De allra raraste växterna grävs upp och återplanteras på en tryggare plats.

Efter klippning så kanske jag går en vända och samlar upp lösa stenar på markytan och lägger dem där de är ur vägen. Hittills har det blivit tre rejäla stenhögar.