Skördetid i hettan

Vi har skördat vår första majs. Den har växt snabbt och blivit till höga ståtliga plantor. De flesta av våra grönsaker får dagligen vatten. Och det behövs sannerligen nu när dagsvärmen ligger en bit över 30 grader, flera dagar i sträck. Trots värmen har det blivit många vackra och välmatade kolvar.

Idag provkokade jag fem kolvar. Resultaten blev sådär. Sötman är väldigt varierande mellan de olika kolvarna. Och torrsubstansen var för hög i alla. Trots att kornen ser sprängfyllda ut så saknas det lite vätska i dem.

Även andra grönsaker som har svårt att hålla uppe fukthalten i värmen. När man äter en armenian yard long gurka så känns det lite som att äta en morot. Men den är god ändå.

Paprikan blir väldigt bra trots att plantorna ser för bedrövligt ledsna ut på eftermiddagen.
Paprikan sägs vara den mest besprutade grönsaken. Men några sådana åtgärder har vi inte behövt ta till. Det enda vi sprutar är tomaterna. Och medlet gör jag själv genom att koka chili och spraya med vattnet.

Meloner odlar vi flera sorter. De första vattenmelonerna sprack. Och några av det andra melonerna gick det in ohyra i. Men risken är mindre om man lägger melonen på en sten eller ett plastlock. De meloner som vi skördat har hittills vari väldigs söta och läskande. Även om rankorna ser väldigt ledsna ut så kommer det nya små meloner.
Våra första squashplantor har enormt långa revor och ger inte mycket längre. Men vi har nya som verkar trivas fint i värmen.

Det som kan dö snabbast är persiljan. Den har varit enormt fin ända fram till för en vecka sedan när värmen steg en bit över 30 grader. Då räcker inte en morgonvattning till. Solen bränner ihjäl plantan trots att det finns fukt i jorden. Men vi har ett par plantor som står lite skuggigare. Vi hoppas att dessa lever över länge.

Den som väntar på något gott (får vänta länge)

För ett år sedan fyllde min fru jämt. Då misslyckades jag totalt att ge henne något fint i present. Ärligt talat så fick hon inte en enda av mig då.

Så i år fick mitt dåliga samvete mig att åka in till Kalamata och leta presenter. Jag hade med mig en lång lista på tänkbara inköp. Några saker fick jag med mig hem.
En solsäng som matchar huset. Inte för att Christina kommer använda den så mycket mitt i högsommaren. Men på för och eftersäsong kan det vara gott att vila ut på den.  

Vi har haft en oleander i kruka på ena sidan om ytterdörren. Christina har önskat sig en oleander på varje sida. Då behövde vi två likadana krukor. Och det hittade jag hos vår krukleverantör i Kalamata.   

Här flyttar Christina över en oleander till sin nyfådda kruka.

Nu är krukorna utplacerade. Nu vill vi att Oleanderna växer på sig snabbt.

En kottepalm av arten Cycas revoluta förärade jag också Christina med. Den skulle också ner i en kruka. Men någon tom i rätt storlek hittade vi inte. Däremot hade vi en kruka som var nära på att sprängas av en mönjelilja. Den togs upp och delades i många delar för senare utplantering.

Nu har kottepalmen fått en kruka som den kan stå i några år. Efter vad jag läst så har den inte brått att växa på sig.  

Redan de gamla grekerna!

Vårt överskott av olivolja har fått oss att söka alternativa användningsområden. En användning är att göra Johannesörtsolja. Och johannesört har vi gott om i bergen.

Så för tre veckor sedan tog vi bilen för att leta johannesört uppe i bergen. Den första vi hittade gjorde vi ett färgprov på. Den gav inga röda fingrar. Så den fick stå kvar. Lite längre upp hittade vi två arter som klarade färgprover. Så vi plockade blommor och blomknoppar av dessa. Mest av Hypericum perforatum som är den som använd oftast till detta ändamål.

Hemma igen rensade vi riset och stoppade blommor och blomknoppar i glasburkar. Sedan fyllde vi burkarna med olivolja och ställde dessa i solen.


Efter 3 veckor silade vi bort all utom den nu rödfärgade oljan.

Nu är den tappad på små glasflaskor.
Så nu kan vi skydda oss som de gamla romerska och grekiska krigarna. De gick aldrig ut i fält utan att ha denna undergörande antiseptiska olja med sig. Den såg till att både skoskav, brännsår och skärsår läkte utan att bli inflammerade.

Ett ollat överflöd

Nu har vi ett överflöd av tomater och Chili. Att göra med sambal och annat att fylla kyl och frys med känns inte bra. Köldförvaringen är tyvärr begränsad. Men det finns lösningar.

Torkning borde fungera utmärkt. Den första metoden jag testade var Kia-metoden. Men det kräver ju att man har en avställd Kia i ett solbelyst läge. Och även där blir det snabbt platsbrist.

Så jag beslöt mig att bygga en öppen tork-olla. Öppen torkning är en vanlig metod vid medelhavet. Som vanligt är det brist på virke så jag fick börja slakta pallar. Dom är inte gjorda för att plocka isär. Det går åt mycket våld för att få loss en enda bräda.

Pallkragar har jag gott om, och de passar perfekt som torkram.


Nästan färdig!
Behövs bara ett nät och det finns att köpa i närheten. Det är bra om den lutar lite mot solen. Men den här lutningen är nog lite överdriven.  I Kia:n hittade jag en värdelös vindrutereflektor. Den kan nog reflektera upp lite extra värme.  

Nu har jag börjat fylla tork-ollan med chili och tomat. Hoppas att vilda kryp håller sig borta.

För mycket av det goda

Att ha ett grönsaksland är kul. Och att gräva upp ny mark att för att odla på är lätt. Enda problemet är att ta hand om skörden.  

Squashplantor har vi tre av. Det är två för mycket. Drygt fyra kilo om dagen mäktar vi inte med att sätta i oss.

Foto C, Fryle

Chiliplantor har vi massor av.

Foto C, Fryle

Frysen är full av Brun Rocoto. Och i kylskåpet står burkar med egengjord chilisås och sambal.

Nu har vi satt ut en låda och hoppas att förbipasserande ska ta för sig av vårt överskott.
Det försvinner lita varje dag trots att det inte passerar så mycket folk på vår lilla väg.

Nu är nya grödor på väg att mogna. Tomater ser det ut att bli väldigt mycket av. Vi har 4 melonplantor utplanterad och ska plantera ut några till. Men jag räknar med att vi klarar av att äta alla melonerna själva. Rekommendationen är att max driva fram 4 meloner per planta.