Automatbevattning en lyx

Nu har vi äntligen köpt material som ska underlätta vår bevattning. Här i Grekland har nästan alla automatbevattningar och många växter behöver extravatten under de första åren.

Jag hade räknat ut att jag skulle klara mig på 17 meter grovslang och 8 meter smalslang för att lägga en bevattnings slinga till fruktträden på översta platån. Men slangen var så billig så jag köpte en rulle grovslang på 50 meter. När jag har utvärderat denna slinga så ska jag fixa bevattning på tre ställen till. Vi har ju massor med fruktträd, grönsaker och sticklingar som behöver vatten.  
Att sammanfoga grov och smalslang är väldigt lätt och efter som slangen aldrig är trycksatt med matartrycket så krävs det inte så mycket av noderna.

Och jag trodde att munstyckena skulle spruta ut vattnet i slangens riktning. Men där hade jag fel så detta montage fick rättas till.

Vid alla träd utom ett har jag hittills vattnat i nedgrävda petflaskor. Jag tror att de ska fungera bra med att ha hunstyckena nedstoppade i flaskorna.

Mina bevattningsautomater har flera inställningar, men det längsta intervallet är 72 timmar. Och de intervallet är nog lagom. Men bevattningstiden vid 72 timmar är 1 timme.

Munstyckena är ställbara. Jag trimmade in dem på 1 till 1,2 liter per minut. Men då blir ett lagom bevattningsintervall 24 timmar och fem minuters bevattning. Så det blir att trimma om så att jag kan nöja mig med bevattning var tredje dag.

Amatör på medelhavsodling

Att odla vid Medelhavet är jätteroligt. Det finns så fantastiskt många nya växter att upptäcka. Vi har ju alltid odlat växter för prydnad. Det gör vi nu också. Men de växterna spar vi till senare blogginlägg.
Vänster: Vi har många citrusar. Nu blommar de för fullt och sprider en fantastisk väldoft.
Höger: Det första citrusträdet vi köpte var ett citronträd. Det lilla trädet har hittills gett några få frukter. Apelsiner har vi inte fått några än. Men det är lite kart på träden så snart kan vi nog ätna egna apelsiner. Lime använder vi mycket, så ett sådant är också planterat och har gett några få frukter.
Våra citrus:
Citrus lemoni ’Polyphori’
Citrus, apelsin – sen
Citrus, apelsin – tidig
Citrus: ’Valencia’
Citrus × latifolia tahitilime, persian lime

Överst vänster.  En persika ’Redhaven’ är precis nyplanterad. Den har massor med frukter. Alldeles för många för att orka driva fram dem till mognad så strax ska jag ut och plocka bort varannan.
Överst höger: Granatäpple har vi två. Ett av träden har väl utvecklade blommor, så kanske blir det granatäpplejuice till hösten.
Nederst vänster: Ett fikon är plantera nära muren för att skymma insikten från vår granne. Fikonet är Ficus carica ’Vasilika Mavra’/’Royal Black’. Tydligen finns det fikon i olika färger.
Nederst höger: Den japansk mispeln, Eriobotrya japonica är ett fantastiskt vackert träd med sin samlade krona sina mörkgröna läderartade blad. Den ger också massor med plommonstora syrliga gula frukter som smakar ljuvligt. Vi har planterat vårt träd vid entrén för där behövs ju något riktigt vackert. Men än så länge är det litet och riktigt anskrämligt.

Mullbärsträd har vi två. Det till vänster i bild betraktar jag som mitt. Det är ett svart mullbär som har de sötaste frukter man kan tänka sig. Det är planterat en bra bit från huset för att slippa att de enormt pigmentfyllda bären ska hamna på någon stenläggning. Detta träd ska få en mycket bred och smal krona är det tänkt. Det kan vara svårt att förstå hur något brett kan vara smalt. Men kronan ska ha fyra vågräta huvudgrenar. Två åt öst och två åt väst. Åt norr och söder ska den inte ha några grenar.
Trädet till höger i bild är ett mycket vanligt träd i dessa trakter. Det är ett sterilt mullbär. Det ger inga kladdiga frukter som sölar ner allt i sin närhet. Det mullbäret används mycket som skuggträd på restauranger, barer, bakgårdar och i gatumiljö eftersom det har fördelen att lätt kunna formas. Vårt sterila mullbär ska stå som ett parasoll och skydda Christina när hon jobbar vid sitt planteringsbordet. Och på senhösten trillar bladen av och släpper fram solstrålarna, så att det blir varmt och skönt på arbetsplatsen under vintermånaderna.

Vi har två vinstockar: Vitis vinifera Αμπέλια Φράουλα/Fragola (som betyder jordgubbe) – en sen kärnfri och frisk druva. Denna står nära tomtgränsen och ska breda ut sig åt sidorna på en dryg meters höjd.
:Vitis vinifera ΣΤΑΦΙΔΑ ΣΟΥΛΤΑΝΙΝΑ Soltanina ska bilda skuggtak över nedre altanen och kanske blir det även en gren till övre altanen så våra gäster får något att smaska på.

Vi odlar ju också en hel del som är ätbart som inte växer på träd. Som potatisen på vänstra bilden. Blasten växer upp snabbt och blir inte så mycket av innan den börjar vissna ner. Men det blir fina potatisar under, om än inte så många. I går gick jag för bi en trädgård här i närheten där det växer potatis. Den blasten var minst fem gånger så fyllig som på mina plantor. Jag skyller mitt dåliga resultat på jorden.
På högra bilden har Christina planterat en rad med tomater. På denna yta odlade vi även förra året så jorden har lite bättre mullhalt, är porösare och innehåller mindre sten. Det verkar ha gett resultat för plantorna blir kraftiga och tillväxten är god.

Vänstra bilden: Mitt rödlöksland är jag väldigt stolt över. Plantorna är så vackra och snart kan vi börja skörda. Sen ska här stå en häck av något slag.
Högra bilden: Vitkål har vi på två ställen. Jag har fyra huvuden som jag känner ansvar för. Men det har inte gått så bra. Nu spricker de. Christinas rad med vitkål har inga tendenser till att spricka. Troligen sköter Christina vattningen medan jag missköter den.
Det var ju tänkt att jag skulle utveckla vår automatbevattning nu under våren. Men med de flesta affärer stängda så är det svårt att få fatt i grejer. Så vi får fortsätta handvattna.

Vi har ett pyttelitet jordgubbsland också. Det blir förvånansvärt mycket jordgubbar. Och de är både goda och vackra. Så jag ska ta mängder av sticklingar så jag kan få ett riktigt stort jordgubbsland nästa år.

Vi bryter mark

Så här i tider av begränsad rörelsefrihet så får man göra så gott man kan. Och odla är en bra sysselsättning för att få tiden att gå. Det var länge sedan Christina och jag odlade grönsaker utöver en mycket blygsam skala. Men nu ser det ut att bli lite för mycket efter som våra lagringsmöjligheter är begränsade. Kanske kan dessa läckra kålhuvuden bli till surkål. Det är ju lättlagrat.

Fådda jordgubbar har vi också några plantor. Jag hoppas att jag genom delning ska få till ett mycket större jordgubbsland. Och jordgubbar behöver ju inte lagras. De stoppar man direkt in i munnen när de är röda nog.  

 Vårt grönsaksland vi odlar i nu innehåller många godsaker. Och här i Grekland går det odla något hela vintern. Men i juli kan det bli lite knepigare kan jag tänka mig.

Trots att vi har tillräckligt stort grönsaksland så ser min rastlöshet till att jag hela tiden bryter ny mark. Men om någon månad kommer torkan och då blir det omöjligt för jorden blir som betong.

Nu hr jorden fuktig. Eller snarare sagt blöt. Då är den lättarbetad. Men spaden funkar inte. Det är korp som gäller. Och efter någon timmes arbete så är skaftet så tjockt av klibbig jord att den inte går att hålla. Då får man skrapa av den. Om man väntar tills den torkat så funkar det bättre at slå av jorden med en slägga.

När man rör i jorden så får man upp sten. Dessa samlar jag i högar. Dessa högar ska bli vackra planteringar så småningom. I denna stenhög finns fem planteringshål. I dessa ska vi plantera en rosmarin som har ett lågt böljande växtsätt. Sorten heter Rosmarinus officinalis ’Punta di Cannelle’

Materialbrist i olivlunden

Nu när olivträden står i blom och är färdigbeskurna och kvistarna flisade, så behöver jag annat att syssla med. Tyvärr måste jag prioritera om för det är inte mycket material som går att köpa hem så här i coronatider.

Våra fem citrusträd har precis börjat blomma, så jag skulle gärna vilja få fram vatten till dessa så mitt bevattningsarbete blir lättare fram i sommar. Och så vill jag fixa en värmeslinga till vår utedusch. Men någon slang har jag inte och kan inte köpa förrän restriktionerna lättat.

Det finns alltid saker som kan gjutas. Sand och sten har jag i storsäck. Men inga cementsäckar. Så dessa arbeten får också vänta.

Så då återstår det att klippa markfloran i olivlunden trots att det inte är nödvändigt. Men det är ju bra att klippa ofta. Väntar man för länge så blir jobbet mycket besvärligare för att många örter har väldigt kraftiga stammar.

Några områden är för fina för att klippas nu. Så de får stå kvar.

Men innan klippning kan det vara bra att plocka bort Orobanche, Phelipanche och andra parasitväxter. Dessa är mycket skadliga för en mängd andra växter. Och de har extremt många och livskraftiga frön.

De allra raraste växterna grävs upp och återplanteras på en tryggare plats.

Efter klippning så kanske jag går en vända och samlar upp lösa stenar på markytan och lägger dem där de är ur vägen. Hittills har det blivit tre rejäla stenhögar.

Husarrest i Fryle House

Google har inte fotograferat vårt hus än

Nu ska smittspridningen stoppas i Grekland. Inte för att jag har hört att några har blivit smittade här i Mani. Men från och med idag gäller utegångsförbud. Men jag har utvidgat mitt inne till allt innanför tomtgränsen.
Behöver man röra sig i samhället så ska man fylla i ett formulär eller sms:a vad för ärende man har. Och det är rätt strikta regler på vilka ärenden som accepteras. Bryter man mot dessa så kan man få rejäla böter. Så Christina och jag har hållit oss innanför tomtgränsen idag och pysslat med lite av varje.

På förmiddagen skördade jag massor av koriander som jag frös in. Det tog lång tid. Men med en spännande ljudbok av Peter May i örat så kunde de gärna ha tagit ännu längre tid.
Några plantor får stå kvar och ge frö. Korianderfrö verkar inte vara något som säljs i Grekland.

Eftersom jag hade ingredienser hemma till en thailändsk slaw så använde jag lite färsk koriander till denna utsökta sallad. ICA.se har receptet.

Sen var det dags för en enkel lunch och en välbehövlig stund i hängmattan.

På eftermiddagen var det dags att ta itu med ett vitlöksproblem. Många av mina vitlökar bildar inte klyftor utan skjuter upp en skur med strån. Jag grävde upp en sådan för några dagar sedan och satte i vatten. Varje strå har fått en egen rot. Så nu ska jag sätta flera lökar i vatten och låta dessa bilda bra rötter. Sen ska jag sätta dessa i jorden. Det borde fungera.

Foto: C Fryle

Men att sätta mer vitlök kräver plats och det hade vi ingen färdig. Men med hackans hjälp har jag utökat jag vårt grönsaksland med några kvadratmeter.