Planteringsväder

Dagen startade med strålande sol och vindstilla. Vi tyckte det skulle vara en fin dag att plantera växter i trädgården. Men det saknades några av våra önskeväxter. Så vi funderade på om en tur till plantskolorna i Kalamata vara möjlig. Det blev till att sätta sig in i gårdagens skärpning av Greklands lockdown regler. Efter lite googlande kom vi farm till att vi kan åka utan att bryta mot de nya reglerna.
På vägen till Kalamata stannade vi för att studera områdets finaste planta av den rosa formen av Lithodora zahnii. Det växte många fina plantor i bergväggen men den finaste formen som växer upp genom asfalten hade blivit rörsågens rov. Så nu står där en väldigt kompakt lite buske utan blommor. Nästa år stannar vi här igen och hoppas att få se bedårande blomrik planta.

Sen åkte vi vidare till GreenLeaf Garden Center. Här handlar vi mest små gulliga suckulenter, kaktusar och Euphorbia. Men idag blev det också två buskar. Därefter körde vi vidare till en kakel-affär. Jag hade tänkt mig något billigt restparti av mosaik till uteduschgolvet. Men Christina är mer nogräknad så det slutade på ett pris på drygt 149€ för 105 x 105 cm. Och så måste det beställas. Så nu måste jag åka till Kalamata om några dagar igen för att hämta beställningen. Efter kakel-affären körde vi vidare till vår favoritplantskola ΝΙΚΟΥ – ΧΕΙΛΑ ΕΙΡΗΝΗ. Här får vi alltid professionell hjälp av trevlig personal. Deras utbud av fina plantor är rätt så hyfsat. Här blev det tre träd och några buskar till.

Efter vi lastat bilen full med växter. Körde vi vidare hemåt med tomma magar som ropade efter mat. Men inga tavernor eller caféer tillåter sittande gäster. Vi kunde i alla fall köpa ett par pajer och kaffe och ta med oss till stranden som ligger alldeles intill Manivägen söder om Kalamata. Här badar det alltid någon om solen skiner. Idag låg en dam i och plaskade hela tiden medan vi intog vår lunch. Jag har själv badat här i februari för några år sedan och då var det inga problem att ligga i länge och njuta av badet.

Hemma igen satte jag genast igång att göra planteringshål med hjälp av korp och hacka. Det första som blev planterat var päronet med det fina namnet Santa Maria. De hamnade efter södermuren. Så nu är vår södermur områdets pallvänligaste gräns. Här står nu fem fruktträd och en passionsfrukt som klänger på muren.

En väldigt smal Cypress grävdes ner. Det är en vanlig klassisk växt här i Mani. Dom står som utropstecken i landskapet och ofta skvallrar de om att där finns en bosättning.

Dagens sista plantering var en Schinus molle. Ett rosepepparträd. Det kommer att stå så man ser det när man går vår långa gång på entrésidan av huset. Det stora olivträdet som står snett bakom ska så småningom bort. Det står lite dumt till när man ska ta sig upp och ner för rampen som går mellan platåerna. Nu hoppas jag trädet snart ger frukt, för jag älskar att bita sönder ett bär och ha den goda smaken i munnen under lång tid.  
I morgon planterar jag buskar.  

Suckulenter – som smågodis!

Att hålla efter våra 90 olivträd är ett tungt och ständigt pågående arbete. Visst är det kul att se olivlunden utvecklas, men det tar på krafterna. Som motvikt pysslar jag med min växande samling av suckulenter. Det är pilligt och stillsamt och totalt uppslukande!

Som trädgårdsnörd köper jag nästan aldrig mer än ETT exemplar av varje växt. Vill jag ha flera förökar jag dem själv genom sticklingar, delning eller frösådd. Att föröka just suckulenter är det absolut lättaste och roligaste.

Jag samlar ihop blad från mina moderplantor – vrider bara försiktigt av dem ända inne vid stammen. Sedan låter jag bladen ligga och torka några dagar så att brottytan vallas över/torkar. Leif brukar bli godissugen när han går förbi skålen. Bladen ser ut som karameller!

Sedan lägger jag ut dem på ett väldränerat underlag i låga stabila plastlådor. Under sommaren när det är stekhett måste de duschas dagligen. Men höst-vinter-vår sköter de sig i princip själva.

Ganska snabbt bildas rötter och pyttesmå bladrosetter. Ibland kommer bladen först och rötterna dröjer. Det tjocka, saftiga bladet kan försörja den nya plantan med allt den behöver under lång tid.

Ibland utvecklas bladrosetten redan när bladet ligger på tork, särskilt om jag glömt bort dem ett tag. Enstaka blad svartnar och dör. Dem plockar jag bort och ersätter med nya så att det alltid är fullt i lådorna.

När plantorna är stora nog att hantera pillar jag upp dem med en pinne och sätter dem i småkrukor. Är krukorna för stora är det risk att det blir för fuktigt, så det gäller att hitta riktigt små krukor. Efter en omskolning till är det dags att använda plantorna i odlingsbäddar och samplanteringar i kruka.

Eftersom de klarar sol, torka och vind är de perfekta i vårt torra, heta klimat eftersom de klarar sig länge utan vatten.

Runt vår grillaltan har vi fem stora odlingslådor i terracotta som jag har haft pelargoner och annueller i. Men de är så törstiga att de behöver vatten två gånger om dagen sommartid. Nu har jag planterat blandade suckulenter i dem.

Flera olika sorters Echeveria, Graptopetalum paraguayense, Curio talinoides, Sedum nussbaumerianum, Crassula ovata. När jag fått ner allihop i krukorna kom äntligen det rejäla regn som vi väntat på i flera veckor.

Efter ytterligare några regnskurar kommer nivån i krukorna säkert sjunka lite till så att jag får plats med ett lager täckgrus. Det ska bli kul att följa dessa småttingars utveckling. Och jag ser fram emot att slippa stå på pass med vattenkannan hela tiden nästa sommar!

En liten skörd!

Nu är vår olivskörd avklarad. Här ska vår första skäck packas med oliver som vi skördat alldeles själva. Det blev två dagars tungt jobb med manuell skörd utan hjälp av någon maskinell utrustning.
Förra året skördade en albansk familj åt oss. De var otroligt effektiva, men så hade de också bättre utrustning.

Vi fick ihop 8 säckar oliver som vi körde till pressen igår. Det är väldigt få säckar på vår olivlund med 90 träd. Förra året skördades 25 säckar den 9 november. Det är betydligt fler än vad vi fick ihop i år. Men det finns en förklaring.

Vi har kraftiga angrepp på våra oliver. Det är den lilla olivflugan som lagt sina larver i de flesta oliverna. Efter som vi skördat senare än förra året så an skadorna blivit större efter som larverna utvecklas när oliverna börjar mogna.
Så vi har bara skördat en liten del av våra oliver i år. Men nästa år ska vi vara minutiösa med besprutning. Det finns effektiv ekologiska bekämpningsmedel.

55 liter olivolja fick vi med oss hem idag och det anser vi vara en bra skörd efter omständigheterna.
Förra året fick vi hem 100 liter olja. Och skördearbetarna tog 100 liter. Men nästa år kommer vi få mycket mer olja inbillar vi oss.

Självklart provade vi oljan direkt när vi kom hem. Det är svårt att göra ett utlåtande när man inte är expert. Men vi tror att oljan var godare förra året. Och det är nog så för vi skördade tidigare då och så hade vi inte så stort angrepp av olivflugan. Dessa angrep ger en högre syra halt i oljan.

När vi skördar så rakar vi av oliver direkt från trädet. Ibland är det lättare att kapa av en gren innan man rakar av oliverna. Det har lett till att jag har sex högar med grenar som ska flisas. När det är gjort ska träden slutbeskäras. Det ger mig flisningsjobb under hela vintern. Med det blir också ved som kan värma oss nästa vinter.   

Instängd och utestängd i Grekland

Nu år det full lockdown här i Grekland. Vi blev förvarnade några dagar i förväg så vi var mentalt förberedda. Det blev ungefär samma bestämmelser som i våras. Fast nu måste vi även ha ansiktsmask även utomhus. Det hoppas jag inte gäller när vi är på egna tomten. Ska vi gå utanför tomten så måste vi få ett godkännande av regeringen. Då skickar vi ett sms som på bilden så få vi ett automatgenererat godkännande. Fast jag kan ju bara gissa vad som står i svaret. Det sms-svaret tillsammans med id-handlingar ska vi bära med oss om vi blir kontrollerade av polisen. Det finns sex olika anledningar som är giltiga anledningar till att gå utanför tomten. Man kan behöva vara lite kreativ i tolkningen ibland. Som idag när jag skulle ner till stranden och sova middag och ta mig ett dopp. Då skrev jag in anledning 6. Vilket är att motionera.

Innan lockdown gjorde jag en ”att göra lista”. Det blir mycket tid hemma i november och antagligen fortsätter åtgärderna även i december. Och uthyrningen ligger nere nu så några gäster att städa efter blir det inte. Lite material att jobba med behövdes inhandlas upptäckte jag. Jag vet inte hur det funkar att handla på nätet framöver. Och många andra möjligheter finns inte så länge det inte går att handla i livsmedelsbutiken eller garden centret.

Några längder armeringsjärn lyckades jag köpa i sista stund. Dessa har jag satt upp 32 cm över muren ut mot vägen. Förhoppningsvis blir det svårare för fåren att hoppa in i vår trädgård nu.

Det finns även en hel del som ska ner i jorden. Christina har beställt lökar från Holland. Dessa ska ner i jorden. Men de var inte så lätt att få fatt i dessa. Jag lyckades lirka ut paketet från postkontoret trots att det var stängt. Det är bra att vara kompis med personalen.
25 dagar tog frakten. Paketet gick att följa till sista anhalten i Holland. Men sen var det som vanligt. Ingen i Grekland verkar bry sig att skanna paketens streckkoder.

Nu är det några dagar sedan det regnade, men än så länge går det att slå ner hackan en bit i jorden så att lökarna kan planteras.

Även en del ätbart har vi planterar. Christina har drivit upp mycket från frö och jag har satt massor av vitlök. Jag vet inte om det är dags för det men på vår lokala plantskola säljer de nu Italian red som det har det blivit många av. Jag köpte även en del intressanta sorter när jag var i Sverige. Det ska bli spännande att se hur de klarar sig.

Ett ollat överflöd

Nu har vi ett överflöd av tomater och Chili. Att göra med sambal och annat att fylla kyl och frys med känns inte bra. Köldförvaringen är tyvärr begränsad. Men det finns lösningar.

Torkning borde fungera utmärkt. Den första metoden jag testade var Kia-metoden. Men det kräver ju att man har en avställd Kia i ett solbelyst läge. Och även där blir det snabbt platsbrist.

Så jag beslöt mig att bygga en öppen tork-olla. Öppen torkning är en vanlig metod vid medelhavet. Som vanligt är det brist på virke så jag fick börja slakta pallar. Dom är inte gjorda för att plocka isär. Det går åt mycket våld för att få loss en enda bräda.

Pallkragar har jag gott om, och de passar perfekt som torkram.


Nästan färdig!
Behövs bara ett nät och det finns att köpa i närheten. Det är bra om den lutar lite mot solen. Men den här lutningen är nog lite överdriven.  I Kia:n hittade jag en värdelös vindrutereflektor. Den kan nog reflektera upp lite extra värme.  

Nu har jag börjat fylla tork-ollan med chili och tomat. Hoppas att vilda kryp håller sig borta.