Jakten efter växterna fortsätter men vi hittar annat


Vår tur gick vidare rätt över Peloponnesos östligaste tunga. Vi hittade lite av varje efter vägen men blomningen behöver någon vecka till på sig för att bli som bäst.


Första rejäla stoppet gjorde vi i Lampokampos. Det är en by som det inte händer så mycket mer i än att det blommar fantastiskt så här års.
Vi satte oss utan för kyrkan för att äta våra medhavda lunchpajer. Här har vi suttit några gånger förut, men detta var första gången jag kände på kyrkporten, och den var till min förvåning upplåst.


Jag älskar de grekiska kapellen och kyrkorna för deras rikliga utsmyckning. Här kan man se många vackra målningar och träsniderier m.m.


Det är inte alla målningar man förstår sig på. Jag har ju inte koll på alla grekiska helgon och profeter. Men om Jesu födelse fick jag lära mig i skolan.


Och så var det livet slut eller var det början på något nytt?


Vi åkte vidare mot Limeni Geraka som är en mycket skyddad vik med några trevliga tavernor. Här kan man sitta på kajkanten och studera alla möjliga sorters fisk, och har man tur så dyker en havssköldpadda upp och tigger mat.
Men det var för krokusblomningen vi var här. Men den var inte igång än.


Slutdestinationen för dagen var Géfyra. Här fick vi ett rum med utsikt åt Monemvasia som vi besökte morgonen därpå. Men innan det var dags för middag och sömn tog vi en simtur fram och tillbaka till ön. Det var fantastiskt skönt efter en dag som mest bestått av att sitta still i en bilstol.

 

En påtvingad hemester


Det var tänkt att Christina och jag skulle åka på en konferens. Men den blev fullbokad innan vi hann få igång våra datorer. En vän som skulle ta hand om huset och våra hyresgäster under tiden var redan fixad. Och det gjorde hon på allra bästa sätt. Så vi gav oss ut på en liten tur. I vanliga fall brukar vi åka lite längre hemifrån på våra semestrar. Men nu höll vi oss hemomkring. Det är en av fördelarna med att ha flyttat till ett nytt land. Det finns mycket nytt att uppleva på nära håll.


Nästa år ska vi vara turledare för en botanisk resa med Sällskapet Trädgårdsamatörerna vid denna tiden på året. Så det passade bra att rekognoscera lite inför den. Vi körde norrut till Kalamata och stannade till vid Lidl för lite proviantinköp. Redan strax bakom butiken hittade vi vackra växter. Både kallaväxter och narcisser.


Vi tog inte den stora vägen över passet till Mystras, för där har vi koll på många växtlokaler. Sternbergian hade precis börjat blomma och det är ett gott tecken inför nästa år när vi ska ut och resa 10 dagar senare.


Det viktigaste under dagen var att hitta ett bra snödroppställe som är lätt att parkera vid och att gå runt i. Och ett sådant hittade vi med mycket mer vackert än snödroppar.


Dagens blomsterjakt avslutade vi i en ravin som går från Mystras upp mot klostret Faneromenis. Från ravinen har man en fantastisk utsikt ut över slätten.
På Spartas storhetstid gick kvinnorna upp dit med sina ”defekta” spädbarn och la ut dem till vilddjuren om barnen inte klarat krigsherrarnas besiktning.


Detta var första turen med vår nyinförskaffade bil. Lite plåtig känsla är det i den. Men den har många fördelar för en sån som mig. Det höga insteget passar en gammal man. Och stora hjul och rejäl frigång är skönt att ha när man jagar växter på dåliga vägar. Men det bästa, som jag inte riktigt var medveten om när jag köpte bilen, är att den är automatväxlad. Det fungerar förträffligt på serpentinvägar. Och när man snabbt växlar mellan normalfart och krypfart – det senare nödvändigt för att passagerarna ska hinna upptäcka intressanta växter i vägkanten, och skrika ”stopp”.

 

Besök hos Patrick Leigh Fermor


Patrick Leigh Fermor bodde bara några kilometer från oss. Nu efter Patricks död ägs fastigheten av The Benaki Museum. I dag var vi på en guidad visning där. Det blev en mycket positiv upplevelse.
För grekerna är Patrick mest känd för sina hjälteinsatser på Kreta under andra världskriget. För andra kanske han är mer känd som författare av främst reseskildringar.
Hans fru Joan Elizabeth Rayner vet jag inte mycket om mer än att hon var fotograf och en hel del bilder har presenterats i Patricks böcker.


Det finns två hus på tomten. Ett hus att arbeta i och det andra ett boningshus. Det mesta är väldigt vackert byggt, men här finns inget överdåd. Entrén till boningshuset går genom ett långt vackert valv. Golven i både i valven och inne i rummen är av denna vackra oslipade sten.
Man kan inte gå mellan rummen utan man måste ut i valven för att ta sig till ett annat rum. Det kan tyckas vara lite opraktiskt. Speciellt när det blåser och regnar.


Kärleken till valv är mycket stor i Grekland. Och det ger ju en härlig skugga som kan behövas i värmen.


Vardagsrummet beskrevs av en författare som Europas vackraste. Och visst är det vackert. Men jag har nog sett vackrare i Europa.


Tomten är kuperad med flera vackra trappor.


Det finns väldigt lite av symmetri i huset och trädgården. Och överallt finns det murar i sitthöjd. Så om man har bjudning så finns det minst plats för tusen sittande gäster.


Små strandslipade stenar i olika färger har använts flitigt i stenläggningen.


Den här beläggningen av marktegel tycker jag är läcker. Kanske är den lite svår att kombinera med natursten.


Från den övre delen av tomten går en brant trappa ner till den nästan privata stranden. Det går ta sig dit genom att klättra över klippor också.
Kommer ni till mina hemtrakter så besök Patrick Leigh Fermor House om du är road av vacker arkitektur.

Var är hösten?


Idag har vädret varit lite halvmulet. En perfekt dag att ta sig upp i bergen och se om vi kan hitta hösten. Vi tog bilen upp till Hotel Faraggi som ligger med vacker utsikt över en djup ravin och över Taygetos högsta toppar. Det är ett bra ställe att starta sina vandringar på. Men innan vi startade så åt vi en god lunch på hotellets takterrass. Som vanligt så blev vi väldigt nöjda med maten och servisen.


Den vanliga och oansenliga Prospero autumnale var i blom lite här å var.


De första Colchicumarna blommade också om än ej så rikligt.


Campanulor finns det gott om men inte så många som blommar så här års. Men Campanula versicolor bjöd på en fin blomning.


Campanula versicolor är ingen liten klocka.


Cyklamen har precis börjat blomma på vår tomt vid havsnivån. Men en bit upp i berget har det fallit mer regn och där fanns det många vackra exemplar.

Kaktusfikonen är mogna redan på högsommaren. Det är en mycket vacker frukt när frukterna står ut som tår från sina kaktusblad. Men det är ingen frukt som jag rekommenderar att någon plockar. Jag har gjort det och det var inte så roligt att plocka taggar från händer och läppar.


Efter 90 minuter hade vi nått en bra bit in i ravinen och kommit ner på flodbädden. Där vad det dags att fylla på med näring för att kunna ta sig till baks till bilen. Det blev en hård vandring för mitt skadade vänsterben. Men man kan inte låta ett ben bli ett hinder.

Leif F

Det antika Grekland


I onsdags tog vi en tur till Kyparissia på Peloponnesos västra kust för att besöka det årliga evenemanget ANTIQUES FLEA MARKET. Efter som det är en bit att köra så hade vi bokat en övernattning. Vårt hotell låg ända nere vid stranden intill några andra hotell. Det borde vara ett bra läge. Men hotellen såg slitna ut på utsidan och vårt var absolut i behov av en upprustning. Det är väl den grekiska krisen som satt sina spår. Men läget var perfekt för ett bad vid den långa fina stranden, så vi passade på att svalka oss.


Innan vi åkte till hotellet passade vi på att besöka marknaden. Vi var de enda kunderna och mycket upplockning pågick än. Så vi gick bara en vända för att se på utbudet. För att återvända till kvällen då det visade sig inte vara så mycket fler kunder.


Jag har sett på grekiska sajter typ Blocket att allt gammalt är löjligt dyrt. Och det behöver inte vara särskilt gammalt för att komma upp i priser jag inte är beredd att betala. I Sverige är priserna tvärt emot. Nästan löjligt billiga gamla möbler. Kanske för att grekerna i gemen inte har haft lika mycket saker som vi i Skandinavien – så utbudet är mindre?


De här gamla gevären tycker jag var vackra men jag vet inte om jag vill ha dom hängande på väggen.


Glasankan blev jag lite sugen på men där sa Christina absolut nej. Så det enda som inhandlades i Kyparissia var mat. God mat. På lunchen hamnade vi på ett ovanligt trevligt hamburgerhak och på kvällen hittade vi ett populärt gyrosställe med suverän mat.