Fiskeförbud

Jag har länge tänkt skaffa mig lite fiskeutrustning. En gång hade jag massor med spön, rullar, drag och annat att fiska med. Efter som utrustningen varit oanvänd i många år så gav jag bort den, för att den skulle sprida glädje till någon.
Nu när jag bara har hundra meter till havet och inget jobb att gå till så tycker jag det skulle vara skönt och rogivande att gå ner till klipporna och slänga i sitt lockbete. Men så kom det en pandemi och med den massor med förbud i vägen. Däribland fiskeförbud.

De små fiskebåtarna har tydligen inget fiskeförbud. De går dagligen ut och kommer in med sin ynkliga fångst. De har antagligen något certifikat som gör att de står över förbudet.

Fångsten är sällan stor och fiskarna är oftast små. Fisken läggs upp på marmorborden nere i hamnen och säljs. Jag är tveksamt till att inkomsterna täcker båtarnas bränslekostnader.

Medelhavet är som de flesta vatten utfiskat. Men det finns en ny art som förökar sig med framgång. Det är drakfisken som jag tror hör hemma i Asien. Den ska man helst inte bli stucken av. Om man blir det så kan man räkna med rejäla smärtor.  Smaken på den ska vara delikat, men jag har inte smakat de än. Om den gör gott på tallriken så gör den det inte i medelhavet. Den påstås tränga ut inhemska arter.

Runt hamnen borde det vara tätt med stolar och bord så här års. Förbuden har också drabbat tavernor och glassbarer. Så det enda som händer på uteserveringarna är ett sparsamt underhåll.

Den 4 maj kommer det bli ändring av restriktionerna. Vad det kommer att innebära har jag ingen aning om. Jag hoppas verkligen att jag ska få gå till Gnospi och ta mig ett bad.

Ovanliga och vanliga färgvariationer i naturen

Balkansippan (Anemone blanda) ser vi ofta i olika färger i naturen. Från vitt till olika blåviolett nyanser är väldigt vanligt.

Grekisk blåstjärna (Scilla messeniaca) växer bara på ett ytterst litet område i Grekland. Även om växten är ovanlig så har den en vanlig färg och den är från svagt blå till starkt blå.

Ibland kan man hitta några unika exemplar i en avvikande färg som den här vita formen.  Att du ska få se en vit grekisk blåstjärna om du är på rätt plats och i rätt tid är inte allt för osannolikt.

Foto: C Fryle

Knöliris (Moraea sisyrinchium) har också en naturlig violett färgvariation.

Foto: C Fryle

Men att hitta en helvit knöliris är nog rätt så unikt. Men den turen hade mina vänner och jag igår.

En svårhittad mandel i spenaten

Igår när vi var i Pigi såg vi ett rosa skimmer en bit bort efter en bergssluttning. Mandelblom tänkte både Christina och jag. Där mellan träden ville vi vandra. Så idag tog vi bilen för att hitta en väg dit.

På kartan hittade vi två tänkbara vägar. En från norr och en från söder. Vi började med den södra vägen som går åt nordost från Platsa. Det var en rätt dålig väg, men min bil har bra frigång och stora hjul, så vi tog oss fram i lugn takt. Några hundra meter från det täta beståndet av mandelträd fick vi kliva ur bilen och gå. Den genaste vägen spärrades av en brant ravin. Men det gick fint att runda ravinen längst in i dalen. Men där var det åter stopp ett par hundra meter från mandelträden. Denna gång var det tät buskvegetation som hindrade oss.

Men vi var inte så ledsna för det. Vi hade ju just kört genom ett fantastiskt parti mandelträd som ligger precis öster om Platsa. Detta område är rätt flackt och inte alls lika lätt att se från stora vägen.

Här kunde vi gå länge och studera de olika träden.

Blomstorlek och blomfärg är väldigt varierande. Men jag kanske har fel om att alla träd är mandelträd. Kanske är det olika arter av Prunus.

Vår vandring blev en vårvandring

Foto: C. Fryle

Igår tog vi en bekväm och kort vandring. Många av våra vandringar går på besvärliga och steniga stiger. Men det finns många lätta och breda vägar att gå på. En sådan går ner i ravinen ovanför Kardamili ner till klostret Sotiros. Där kan man lätt ta sig upp och ner med en fyrhjulsdriven bil. Men vi valde att gå för att inte missa några fina växter. I början på vandringen kunde vi se Taygetos högsta topp med Globularia alypum i förgrunden. När vi fortsatte längre ner försvan toppen men inte de vackra växterna.

Foto: C. Fryle

Lithodora zahnii är en härlig buske som trivs på skuggiga och halvskuggiga branter.

Vänster: Globularia alypum har en mycket tilltalande blomma.
Höger: Lithodora zahnii har oftast denna svagt blå färg. Men förkommer också  i nästan vitt och starkt rosa.

Vänster: Scilla messeniaca. Det hörs ju på namnet att den är en endem här i området.
Höger: För första gången hittade vi en vit S.messeniaca

Himantoglossum robertianum. Jättenycklar har sin högsäsong nu. Den är väldigt vanlig och lätt att hitta för kolven är jättestor som namnet säger.  Den förekommer i flera färger.

Vänster: Cyklamenblomningen är inte så intensiv nu. Men Cyclamen repandum ssp. Peloponnesiacum blommar i alla fall.
Höger: Spindelofrys har just börjat blomma. Denna Ophrys sphegodes ssp mammosa kommer att snart att få följe med massor av andra Ophrys.

Vänster: Viola odorata. Luktvioln doftar precis som violpastillerna man köpte som barn.
Höger: Anemone pavonina. Praktanemon har jag lärt mig att skilja från Anemone coronaria, bukettanemon. Praktanemon har upp till 8 kronblad. Är det fler så är det en bukettanemon.

Vänster: Iris unguicularis. Doftiris är en riktig karaktärsväxt här. Den är väldigt spridd och de första exemplaren i blom ser man redan i slutet av året. Sen kan man träffa på dom ända in i april.
Höger: Oxalis pes-caprae. Getoxalis är nog den mest spridda växt i medelhavsområdet. Det är en invandare från Sydafrika. Den är inte älskad av många. Och det är förståeligt. Den förökar sig på alla tänkbara sätt och snabbt går det.   

En hel halvö

Jag fick ett tips om att det är mycket fint på Ákra Tigáni. Det är en halvö som fått sitt grekiska namn efter en stekpanna. Och det behövs inte mycket fantasi för att se stekpannan.

På det lägre området finns det många kar där man indunstat salt. Än idag finns det några som används. Men de flesta är förfallna.

Halvön består mest av små och halvstora stenar. Men däremellan växer det intressanta växter. Dom kommer att blomma överdådigt om en månad.

På höjden längst ut har en gång funnits en by. Men det finns inga byggnader som står upp än. Det enda som något så när håller ihop än är ett försvarstorn.

Vår medhavda lunch intog vi på en solig sydsluttning tätt bevuxen med purjolök.

Backen till halvön vill jag komma tillbaka till i november. Jag kan inte komma på någon annan plats där jag sett en mark så tätt bevuxen av krokusblad.

FOTON av Christina Fryle