Hjulhandel i Kalamata


När regnet öser ner så behöver man något annat att göra än att vara i trädgården. Även så här efteråt kan det vara gott att hålla sig därifrån. För då har jorden blivit en lervälling. Om nu inte all jord spolats ut i havet.


Så det blev in shoppingtur till Kalamata. Dit är det inte så långt, men vägen är slingrande så det tar ändå tid att köra. Då är det bäst att tänka efter vad som behöver inhandlas.
Själv behövde jag ett riktigt bra däck. Som inte släpper igenom alla vassa taggar från buskar och örter. Försäljaren lovade att detta var det bästa till mina krav.


Men däcket var inte det viktigaste utan det var fler häckplantor av Maorimyrten (Metrosideros excelsa). Så förhoppningsvis blir det uppehåll i morgon så vi kan plantera.


Lite viktigt var också kryddor till glöggen. För färdig glögg är nog omöjligt att få tag i i Kalamata.


Vi hittade också andra roliga vegetabilier i affären. Johannesbröd (Ceratonia siliqua) säljs som en smaksättare eller kakaoersättning. Efter som Johannesbrödträd växer över allt här omkring så köpte jag inget nu, utan plockar själv till sommaren. Då kanske jag tar med stjälkarna också. De ska vara utmärkt att brygga vin på. Det borde bli vin med glöggkaraktär.

Promenad med ändrade planer


Tanken inför dagens promenad var att jag skulle hålla mig i olivlundarna. Men riktigt så blev det inte. Christina tyckte att vi kunde knyta ihop vår första sträcka med en sträcka vi gått tidigare. Då blev det lite vandring på bergssidan också.


Det byggs en del i olivlundarna och ofta är tomtgränserna lite underligt dragna.


Vår promenad gick genom den trevliga byn Rigklia. Här som i alla andra byar finns det hus att köpa. Och det här ligger ju riktigt fint och ser bra ut. Men insidan vågar jag inte säga något om.


Rigklia har även en begravningsplats och de döda får, som alltid, magnifik utsikt.


Ett hus i byn gav mig idén till att snickra en liten vacker trädörr till vår elmätare.


Även dörrar i plåt kan vara förföriskt vackra. Kan det vara en familj av ovanligt småväxta som byggt detta kapell?


I Rigklias omgivningar finns massor av sådana här gamla stensättningar. Nu har jag glömt vad de användes till.


Åkerringblomman (Calendula arvensis) behöver vi inte köpa från Impecta fröhandel – där den just nu lanseras som en av årets nyheter. Det ska vara en utmärkt blomma i sallader och bakverk. Här finns den överallt – även i tusental hemma i vår egen olivlund.


En liten bit ovanför vår by ligger denna solelanläggning. Den har fyra jättepaneler som följer solen från morgon till kväll.

 

Morgonpromenad utan snöskor


När kroppen känns stel och sliten fungerar det bra med att starta dagern med en promenad.
Att kroppen kändes lite sliten kan bero på de två mullbärsträden jag planterade i går eftermiddag. Det är rätt vanligt att jag får spetta väck massor av sten vid plantering. Och här där det svarta mullbäret nu står var det inte mycket jord, med desto mer sten. Där jag planterade det sterila mullbäret fanns knappt inga stenar alls. Ibland har man tur.


Det räckte att jag steg av tomten för att hitta spår av olivplockarna. Tyvärr är det en vanlig att man lämnar skräp efter sig än vad man är.


Andra spår av olivplockningen är ris. Det finns lite olika sätt att skörda oliver. Det effektivaste är nog att sköta beskärningen samtidigt som plockningen.
Tyvärr kommer väldigt mycket av de energi och näringsrika klippet att eldas upp.


Efter som det har varit en fin helg för olivskörd har olivsäckarna samlats i enorma mängder utanför pressarna. Men de ska nog ha hunnit pressa ifatt innan nästa helg.


I vår lilla hamn ligger inte många båtar så här års. Fritidsbåtarna är uppdragna och endast några deltidsfiskare har båtarna i.


Att ha djur mitt inne i samhället ger en väldigt mysig känsla. Själv skulle jag gärna ha lite höns om det inte var så stort ansvar.


Nästan hemma igen. Taygetos högsta topp ligger dold bakom lägre toppar. Men där uppe ligger antagligen snön fast jag inte kan se den.


Nu har solen stigit så högt att den når vårt frukostbord. Det är lyx att kunna sitta ute  och äta frukost utan att bli kall om rumpan.

Är det höst nu?

 


Vinden ökar i styrka och vågorna slår mot hamnpiren så att kaskader av vatten slungas upp i luften. Det ger mig lite höstvibbar.


Om regnet dessutom bildar pölar känns det definitivt som höst.


Igår var det 24 grader mitt på dagen. Idag är det bara 19.


När vattnet i flodbäddarna når upp ovanför stenarna så har det regnat mycket.


Även om det vinden inte nått stormstyrka så finns det mycket som blåser omkring.


För några dagar sedan låg här solbadare på stranden. Vi får hoppas att inte vågorna har spolat bort dem.


Efter som det finns arbetare på ett bygge så kan inte vädret vara allt för dåligt.
I morgon blir det inget regn enligt prognosen. Men det blir bara 16 grader. Den som tycker det är kallt kan ju alltid bada, för i vattnet är det 23 grader.

Skördetid


Nu skördas det oliver lite var stans i grannskapet. Här används bara enkla metoder för att få ned oliverna. Antingen görs det helt manuellt med handkrattor eller så används motordrivna vispar som slår ner oliverna på stora dukar som täcker marken.
Vi har inte börjat skörda våra oliver. När det blir vet vi inte. Vi har vidtalat några plockare och alla verkar ha mer jobb än de klarar av. Men en har lovat att fixa vår skörd. Men det känns osäkert för språkhindren är inte lätt att komma över. Min albanska är ännu sämre än min grekiska.


När oliverna är plockade så körs de till en press. Sådana finns det gott om i området.


Först ska allt skräp som kommer med oliverna sållas bort.


När oliverna är rena så pressas oliverna till ett mos och blandas med vatten. Jag tror att kärnorna skilj av innan pressning.


Sen sker en grovseparering och därefter rinner den gröngula oljan ner på ett skaksåll. Även rejektet rinner ut på ett skaksåll. Den flytande delen går ut i avloppet som antagligen bara rinner ut i marken.


Sedan sker den slutliga separeringen i upprättstående öppna separatorer. Och olivoljan fylls på dunkar.