Var man borde och vad man gjorde

Så här på första maj borde vi vara ute och protestera mot världens orättvisor. Men i stället så gick Christina och jag en lång promenad i omgivningarna.
>>Vår promenad

Vi började med en uppstigning på 250 meter. Det borde inte fresta på så mycket. Men nu blommar olivträden och då får jag svårare att andas. Så det var lite jobbigt i början men det lättade snart.

På andra sidan huvudvägen från vårt hus står ett träd och blommar vackert rött nu. Det är ett lampborstträd Callistemon. Sådant har vi inte i vår trädgård. Men vi har många buskar som får röda miniatyrborstar.

Andra växter har andra sorters borstar. Dessa kanske inte är lika tilltalande. Men kanhända blir det så småningom något vackert av dessa larver.

När vi nått 250 meter över havet så tog vi en paus vid ett kapell som ligger i en bergsbrant. På båda sidor om kapellet finns ingångar till en stor grotta. Men vi stannade på utsidan och njöt av den fantastiska utsikten.

På bergväggarna vid kapellet växer fullt med korintklocka Campanula topaliana.

Efter pausen började nedstigningen. Våren har varit torr så många växter börjar redan vissna. Men tydligen hittar fjärilarna ändå lite godsaker i sista stund. När det gäller djur så är jag inte villiga att skriva in några namn. Det skulle antagligen bli helt galet.

Ytterligare ett kryp vi hittade efter vägen. En vårtbitare kanske. Men det är en grov gissning. I alla fall har vi många insekter med sådana här hoppben, och jag kan inte namnet på en enda.

Automatbevattning en lyx

Nu har vi äntligen köpt material som ska underlätta vår bevattning. Här i Grekland har nästan alla automatbevattningar och många växter behöver extravatten under de första åren.

Jag hade räknat ut att jag skulle klara mig på 17 meter grovslang och 8 meter smalslang för att lägga en bevattnings slinga till fruktträden på översta platån. Men slangen var så billig så jag köpte en rulle grovslang på 50 meter. När jag har utvärderat denna slinga så ska jag fixa bevattning på tre ställen till. Vi har ju massor med fruktträd, grönsaker och sticklingar som behöver vatten.  
Att sammanfoga grov och smalslang är väldigt lätt och efter som slangen aldrig är trycksatt med matartrycket så krävs det inte så mycket av noderna.

Och jag trodde att munstyckena skulle spruta ut vattnet i slangens riktning. Men där hade jag fel så detta montage fick rättas till.

Vid alla träd utom ett har jag hittills vattnat i nedgrävda petflaskor. Jag tror att de ska fungera bra med att ha hunstyckena nedstoppade i flaskorna.

Mina bevattningsautomater har flera inställningar, men det längsta intervallet är 72 timmar. Och de intervallet är nog lagom. Men bevattningstiden vid 72 timmar är 1 timme.

Munstyckena är ställbara. Jag trimmade in dem på 1 till 1,2 liter per minut. Men då blir ett lagom bevattningsintervall 24 timmar och fem minuters bevattning. Så det blir att trimma om så att jag kan nöja mig med bevattning var tredje dag.

Fiskeförbud

Jag har länge tänkt skaffa mig lite fiskeutrustning. En gång hade jag massor med spön, rullar, drag och annat att fiska med. Efter som utrustningen varit oanvänd i många år så gav jag bort den, för att den skulle sprida glädje till någon.
Nu när jag bara har hundra meter till havet och inget jobb att gå till så tycker jag det skulle vara skönt och rogivande att gå ner till klipporna och slänga i sitt lockbete. Men så kom det en pandemi och med den massor med förbud i vägen. Däribland fiskeförbud.

De små fiskebåtarna har tydligen inget fiskeförbud. De går dagligen ut och kommer in med sin ynkliga fångst. De har antagligen något certifikat som gör att de står över förbudet.

Fångsten är sällan stor och fiskarna är oftast små. Fisken läggs upp på marmorborden nere i hamnen och säljs. Jag är tveksamt till att inkomsterna täcker båtarnas bränslekostnader.

Medelhavet är som de flesta vatten utfiskat. Men det finns en ny art som förökar sig med framgång. Det är drakfisken som jag tror hör hemma i Asien. Den ska man helst inte bli stucken av. Om man blir det så kan man räkna med rejäla smärtor.  Smaken på den ska vara delikat, men jag har inte smakat de än. Om den gör gott på tallriken så gör den det inte i medelhavet. Den påstås tränga ut inhemska arter.

Runt hamnen borde det vara tätt med stolar och bord så här års. Förbuden har också drabbat tavernor och glassbarer. Så det enda som händer på uteserveringarna är ett sparsamt underhåll.

Den 4 maj kommer det bli ändring av restriktionerna. Vad det kommer att innebära har jag ingen aning om. Jag hoppas verkligen att jag ska få gå till Gnospi och ta mig ett bad.

En annan annandag

Idag är det annandag påsk här i Grekland. Den ortodoxa påsken firas inte på samma tid som den jag är van vid från Sverige. I år är det bara en vecka mellan dess två påskar.
Efter som förmiddagen började med fint väder så beslutade jag mig för att ta en cykeltur med kameran och Kolla läget.
Lägesrapport från vår by. I byn var det mycket stilla. Bara några fiskare och andra äldre gentlemän som hängde runt marinan.
I vanliga fall brukar det vara en febril aktivitet så här dags på annandag påsk. Alla ska äta grillat lam med sina släktingar och vänner. Tavernorna förbereder sig med att ställa ut fler bord än de har plats för och grilltrågen står tätt med sin hela lam som snurrar på sina spett. Men idag känns ingen grillrök och inga bord är utställda.

Det gick snabbt att känna byn på pulsen idag så jag cyklade vidare till Katafygi-grottan. Ingången ser inte mycket ut för världen. Men man kan bedra sig. Men kan vandra fem kilometer genom grottsystemet. Men grottan är större än så för den har en undre del som ligger under vatten och om några grott-dykare undersök den vet jag inte.


För den som är intresserad av geologi är nog grottans inre högintressant. Men jag håller mig på utsidan för där känner jag mig tryggare och kan ändå förundras av de vackra stenarna.

I stenen finns massor med fossiler som jag bara kan fantisera om var det varit en gång i tiden.

Även betydligt yngre spår i stenen finns det gott om.

Klipporna utanför grottan är kantiga och har skapat vackra formationer.

Men de flesta som besöker platsen är inte här för att det finns en spännande grotta. Här är även ett spännande ställe och bada på. Man kan hoppa från klipporna eller snorkla i en fantastisk miljö. Men man ska hålla sig på land om det går vågor.

På hemvägen stannade jag till vid fiskbordet för att se om fiskelyckan varit bra. Och det såg ovanligt bra ut.

Vi bryter mark

Så här i tider av begränsad rörelsefrihet så får man göra så gott man kan. Och odla är en bra sysselsättning för att få tiden att gå. Det var länge sedan Christina och jag odlade grönsaker utöver en mycket blygsam skala. Men nu ser det ut att bli lite för mycket efter som våra lagringsmöjligheter är begränsade. Kanske kan dessa läckra kålhuvuden bli till surkål. Det är ju lättlagrat.

Fådda jordgubbar har vi också några plantor. Jag hoppas att jag genom delning ska få till ett mycket större jordgubbsland. Och jordgubbar behöver ju inte lagras. De stoppar man direkt in i munnen när de är röda nog.  

 Vårt grönsaksland vi odlar i nu innehåller många godsaker. Och här i Grekland går det odla något hela vintern. Men i juli kan det bli lite knepigare kan jag tänka mig.

Trots att vi har tillräckligt stort grönsaksland så ser min rastlöshet till att jag hela tiden bryter ny mark. Men om någon månad kommer torkan och då blir det omöjligt för jorden blir som betong.

Nu hr jorden fuktig. Eller snarare sagt blöt. Då är den lättarbetad. Men spaden funkar inte. Det är korp som gäller. Och efter någon timmes arbete så är skaftet så tjockt av klibbig jord att den inte går att hålla. Då får man skrapa av den. Om man väntar tills den torkat så funkar det bättre at slå av jorden med en slägga.

När man rör i jorden så får man upp sten. Dessa samlar jag i högar. Dessa högar ska bli vackra planteringar så småningom. I denna stenhög finns fem planteringshål. I dessa ska vi plantera en rosmarin som har ett lågt böljande växtsätt. Sorten heter Rosmarinus officinalis ’Punta di Cannelle’