Kalávrytai startade morgonen med en rejäl hotellfrukost i Kalávryta.
Därefter körde vi uppåt skidcentret på Chelmos. På vägen upp strax innan vi
nådde fram till skidliftarna hittade vi massor av Fritillaria. Det låg rätt
mycket snö kvar i pisterna och i snökanterna växte en art av krokus. På de släta
ytorna före skidcentret hade krokusen blommat över. Det var en besvikelse för här
växer två arter av krokus och de blommar i tusental väldigt tätt. Nu fick vi
bara se bladen.
Efter toppbesöket åkte vi ner i flodbädden på västsidan av berget. Där gick vi
en sträcka efter den smalspåriga järnvägen. Det visade sig att har var vi ute i
rätt tid. Det kryllade av fina orkidéer.
När Christina och jag är ute på växtjakt så är det fyra
saker som är viktiga att ha med. Bra skor, kameror, kartor och flera floror.
Idag har vi åkt hemifrån och norr ut och passerat Peloponnesos sydligaste
skidområde. För att i kväll hamna i Kalavrita som ligger strax nedanför Kalavrita
Ski Center på berget Helmos. I morgon ska vi upp till snölegorna och se vad som
växer där.
Dagens biltur har blivit hackig med en väldig massa stopp. Och en hel del
blommor har blivit fotograferade.
Efter som vi inte har med oss några floror så vågar jag inte namnge växterna i
inlägget. Men ni får njuta av dess skönhet
och själva gissa vad det är ni ser.
Nu har gräsklipparen fått arbeta hårt i lunden. När jag hade två hundra kvadrat kvar att klippa så pajade klipparen. Men det gick att slutföra klippningen ändå. Nu hoppas jag att jag får fatt i rätt reservdel tills jag ska klippa nästa gång. Det är nog tre fyra veckor tills nästa klipprunda. Så det borde ordna sig.
Christina och jag har jobbat hårt i lunden den här veckan.
Men så här i början av februari så finns det stor anledning att ta sig en kort
bit upp i bergen. Vi misstänkte att mandelblommen hade börjat. Och det hade den
men väldigt blygsamt. Endast två träd var i blom. Alla andra var bara i knopp.
Så om en vecka igen finns det en stor anledning till att ta sig upp i bergen
igen. Då får vi nog se hundratals träd i blom.
Jag brukar oftast ha med mig två smidiga systemkameror på sådan här utflykter. Men nu var det dags att testa kameran jag köpt för gatufoto i naturen istället. Och det gick ju komma relativt nära. Men jag saknar en vridbar skärm när jag fotograferar blommor på marken. Det blev till att åla fram mellan tistlar och koskit för att komma tillräckligt långt ner med kameran.
Det var betydligt smidigare att fotografera kvigan som tittade nyfiket på mig.
Vy-bilder är också trevlig och vackra vyer finns över allt här i Mani.
Våra höns är däremot lite knepiga att fotografera. Av någon anledning håller de inte huvudet still i mer än någon hundradel, då är det sällan jag trycker på avtryckaren.
I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar. Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet. Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen. Fotografierna är tagna av Christina Fryle.
SjölökCyklamenCyklamenCyklamen, Saidona och solnedgångLeif tar mobilbild av solens nedgång
Det har varit väldigt ont om utflykter den senaste tiden.
Augusti är ingen bra utflyktsmånad för oftast är det för varmt och lite väl
många turister överallt.
Men igår beslöt vi oss att ta en tur till söder ut till halvön längst söder ut
på Peloponnesos. Den är också den torraste delen av Peloponnesos. Men den har
ändå väldigt mycket att bjuda på för botaniskt intresserade och badsugna.
Som vanligt när vi kör söder ut så stannar vi i Areópoli för
att köpa Greklands godaste pajer. Efter som det var lördag så besökte vi också marknadsplatsen
där det sälj massor av läckerheter. Vi köpte endast en stor klase vindruvor som
smakade fantastiskt.
Den som någon gång varit på marknaden i Areópoli glömmer inte denne man i första taget. Hen skriker ut sina varor med en volym och frekvens så att absolut ingen i hela Areópoli missar hans erbjudande. Tyvärr har han nog också orsakat obotliga hörselskador hos alla andra knallar som måste lyssna på honom varje lördag. Men de kanske är förberedda och stoppar fetvadd i öronen.
Vårt mål primära mål var Beach cape Matapan. Den besöks
sällan av jättemånga samtidigt för set finns inga solparasoller och ingen
taverna eller bar. Men där finns jättemycket sand som bebos av sköna individer.
Strandliljan (Pancratium maritimum) växer där i många
tusental och så här års blommar de.
Blomman är klarvit och påminner om en narciss fast den är mycket större. Vi kröp runt och fotograferade Strandliljan en stund tills vi blev badsugna.
Då slog vi oss ner i den bortre ändan av stranden. Tog en rejäl simtur i det klarblå vattnet innan vi åt våra pajer och druvor. När vi vilat och solat och tagit ytterligare en lång simtur så var det fler än vi på stranden och en lyxjakt hade ankrat i viken. Nu var vi i akut behov av kaffe så vi var tvungna att flytta oss sill östra sidan av halvön. Dit är det inte särskilt långt för vi befinner oss på Manihalvöns smalaste ställe.
I Porto Cayo satte vi oss på Spilia Cafe Bar som har bra utsikt över viken. Porto Cayo är ett mysigt ställe som ligger väldigt skyddat och hit hittar ingen massturism. Efter kaffet drog vi oss hemåt med ett badstopp i Neo Itilo. Här var det som vanligt bröllop på gång och i grannbyn Limeni var nog vartenda hotell och taverna uppbokade av bröllopsföljen.
