Veckor med besök

Nu är det tredje veckan vi har besök av vänner från Sverige. Och alla har varit intresserade av naturen. En har snöat in på djur. Gärna små som kryper och krälar. En gäst är tokig i växter. Och gästen vi har här nu gillar att röra sig i naturen med kameran. Så det har blivit mycket naturvandring för Christina och mig. Men idag blir vi nog inne. Det blåser från berget och regnet kommer från sidan.


Runt bergsmassivet Taygetos finns det massor av fina miljöer att vandra i. Gamla byar, stigar som använts i tusen år, djupa raviner och snöklädda toppar. Och vill man inte vandra så går det fint att undersöka området med bil eller cykel. Fast cykla uppför bergssluttningarna är inget för amatörer. Här krävs det starka ben – eller elassistans.


Lena och Christina förundras över blomsterprakten nedanför vårt hus. Udden brändes av förra året och nu sprutar det upp pionjärväxter.


Att gå efter strandpromenaden mellan vårt hus och Stoupa tar inte så lång tid. Men har man en fotograf med sig får man lägga på en timme. Vyerna är många och växtligheten fantastisk. Som denna suckulent, Carprobrotus edulis.


Den största överraskningen i veckan var att vi hittade en snödroppe så här års och på relativt låg höjd. Galanthus reginea-olgea ssp. vernalis är en vårblommande form av arten som i vanliga fall blommar på hösten.


Man vet aldrig vad man stöter på när man vandrar i bergen. En tjej med hund på ett hustak. Där uppe är nog utsikten magnifik.


Även på stranden kan man hitta oväntade fotoobjekt.

Tulpanjakt

Eftersom vi har besök av en riktigt hängiven växtälskare så drog vi iväg söderut för att se på tulpaner och annat. Södra delen av Mani-halvön är karg och torr. Naturen liknar den på många av Greklands öar. Längst ner på sydspetsen ligger en halvö på halvön (blir det en kvartsö då?).
I ”Mountain Flower Walk. The Greek Mainland” finns en bra beskrivning av platsen där tulpanerna växer. Vi skulle stanna i andra kurvan och gå upp på åsen. Där finns tulpanerna. Vi räknade kurvor och sprang upp på åsar utan att hitta några tulpaner. Men det gjorde inte så mycket. För vid ett stopp 500 meter tidigare gick jag upp på en kulle för att ta en vybild. Och där uppe växte det massor av vackra tulpaner.

Tulipa goulimyi

 


Efter tulpanstoppet åkte vi ner till byn Porto Kale och drack oss pigga på kaffe och te.

Convolvulus oleifolius

Malva arborea

Denna malva som Christina fotograferar är lite större än alla jag sett tidigare.

Ophrys lutea

Orkidéer av olika slag hittar man överallt så här års.

Anacamptis pyramidalis

Salvia frutescens

Matthiola sinuata

 

Nya prylar och nya matupplevelser i olivlunden


Eftersom vi är så nya här i olivlunden så tillkommer det hela tiden nya saker. En ganska liten obetydlig händelse är att min hemmabyggda soffa har fått trasmattor på toppen – inköpta på Jumbo i Kalamata. I Sverige tror jag den affären är helt inriktad på leksaker. Här i Grekland har de mest husgeråd.


Idag har jag också provkört min nya klippare. Vegetationen i lunden är nu så frodig så det kan vara svårt att ta sig fram. Så det har blivit gångar kors å tvärs. Klipparen är effektiv, men lite jobbigt att ta sig fram med där det är mycket sten i ytan.


Nedanför altantrappan blev det klippt lite extra för att markera siktlinjen.


Och så har vi Filippa här. Och som vanligt är hon en mästare på att plocka saker. Idag blev det Crithmum maritimum. I SKUD står det att det svenska namnet är det ganska intetsägande ”saltmärke”. De alternativa svenska namnen havsfänkål, siöö fennekåål och strandfänkål ger en tydligare vink om att växten är ätbar och god. Googlar man recept på det engelska namnet rock samphire dyker det upp mycket spännande. Detta är en väldigt vanlig växt här på strandklipporna. Men i många områden där den uppskattas i mathållningen är den ovanlig. Den är mycket populär och dyr på Paris lyxkrogar. För oss blev den tillbehör till lunchens omelett. Och vi blev mycket förtjusta i smaken, så det var inte sista gången vi åt Crithmum maritimum.


Till kvällen blev det något betydligt vanligare. En grekisk sallad. Och lite vildsparris.

Utflykt åt sydöst


Anledningen till vår utflykt var att vi hört att grönsaksmarknaden i Areópoli skulle vara riktigt bra. Och det visade den sig vara. Så vi inhandlade massor med fräscha livsmedel.


Det är lätt att bli trött av att handla. Och är man i Areópoli så ska man passa på att vila benen och dricka kaffe på ett av stadens färgglada caféer.


Eftersom dagen ännu var ung så beslutade vi oss för att köra över till tungans östsida. Vägrenarna är helt fantastiska så här års. Överallt blommar det i överflöd.


Och får man se mattor med Muscari och orkidéer så blir det fotostopp.


Vårt mål var en plantskola i Gythio. Vi har kört förbi den många gånger, men aldrig haft tid att gå in. Det visade sig vara den trängsta plantskola vi någonsin besökt. Det gick sällan att sätta fötterna parallellt i gångarna för då rev man ner krukor. Och det gjorde det inte så lätt att hitta växterna som vi behövde. Plantskolans utbud av terrakotta är imponerande. Så en vacker kruka fick följa med hem.


Sedan var det dags för lunch. Inte långt från plantskolan ligger vår absoluta favorit bland Peloponnesos tavernor. På Barba Sideris har vi ätit flera gånger. Men detta var första gången vi satt på deras uteservering vid stranden. Och på uteserveringar i Grekland brukar det ju alltid finnas tiggande katter. Det gjorde det också här. Men att det finns en ful anka som visligen inte tigger men håller den tiggande katten sällskap och kliar den på ryggen är nog rätt ovanligt.


Av mat blir man trött. Så vi beslutade oss för att åka till någon avskild plats och sova middag. På den häftiga halvön utanför Kotronas slog vi oss ner i en lugn vik. Och vi blev väldigt varma av att ligga på den svarta stranden. Så vi kylde av oss med ett bad. Årets första! Det var svalt, men inte jättekallt.


På en mur vid ett kapell hittade vi en av mina favoriter. En gul Onosma.


Sedan bar det av hemåt över lite högre berg. Där blommade det också rikligt och vaxblomman (Cerinthe) såg vi miljontals.

Vårvandring på Peloponnesos


I Sverige kommer våren när det är varmt nog. Så gör den inte i Grekland. Där kommer våren den 1 mars vare sig man ligger på en strand på Kreta eller åker störtlopp i Aráchova. Så Christina och jag beslutade oss för att ta en picknickvandring efter som det var första vårdagen och dessutom lördag. (Inte lätt att hålla reda på veckodagarna när man är pensionär).
Så vi tog bilen till Hotel Faraggi som har en takservering med magisk utsikt. Men vi åkte dit för att gå en vandring som går mycket nedför och mycket uppför men nästan inget däremellan.
Euphorbia characias är bland det pampigaste vi kan se i naturen nu.


Som väntat fick vi se en hel det vackra växter. Två olika Romulea? Denna är större än de flesta andra jag sett, om jag nu inte tagit fel på släktet. Säkert minst 2 cm bred. Jag vet tyvärr inte arten och är tveksam om släktet.


Ornithogalum är vacker i sina vita kronblad.


Lithodora zahnii finns i olika färger, nästan vit, rosa och denna blå är absolut vanligast.


Scilla messaniaca har ett väldigt litet utbredningsområde. Den växer i skuggiga slänter och bergssidor.


Vildsparrisen är styv finflikig och taggig. Här bäddar den in en Iris unguicularis som är en väldigt rikt förekommande iris så här års.


När mullbäret fått mandelblom så är det något som inte stämmer. När man kommer nära så syns det är två träd som bestämt sig för att ha kronorna på samma ställe.


De porösa slänterna är perfekta för flygfän att bygga bo i. Vet inte om det är bin eller något annat. Man hör på långt håll deras surr runt boet.
Grenen som sticker fram är en mycket vanlig ek. Den har små taggiga blad som inte är så trevliga att umgås med.


Efter många år inom processindustrin kan jag inte sluta att imponeras av en snyggt klämd läcka. Och det finns många rör i bergen för att leda vattnet dit det behövs.


Bergsgubben nere i vänstra hörnet ser lite plågad ut!


Att fika med en vacker utsikt åt berget Taygetos och toppen Profitis Ilias är livskvalité.