Min midsommarafton i Mani


För min del började midsommarafton väldigt tidigt. En stund före 06 skulle jag tro.
Det första jag tog itu med var tvätten. Jag fyllde en maskin. Den vara lagom att tömma när jag kom tillbaka från min 1000 meters simning.
Innan simningen han jag med en kopp kaffe och en stärkande frukost på yoghurt och jordgubbar.


Efter simningen var det hög tid att kolla över odlingarna. Det var inte så mycket att göra efter som jag varit rätt grundlig dagen innan.
Det blev några få tomater till på torkollan.
Sen var det dags att ta itu med städningen. Bänk ytor och skåp torkades. Golv dammsögs och avtorkades. Fönstren putsade jag igår. Det krävdes en grundlig och blöt rengöring efter som det regnat en hel del, och i regnet fanns det ökensand. Men nu förblir det nog rena ett tag efter som det inte finns något regn på prognosen. Däremot många dagar med upp till 40 grader. Idag blev det nog bara 37.

Till lunch blev det varken sill eller färskpotatis och absolut ingen nubbe. Men det gick lika bra med lite rester från igår.
Sen var det dags att ta ut ullmattan från tvättmaskinen. Christina tipsade mig att det fans ett speciellt ullprogram. Mattan kom ut minst lika smutsig som när jag stoppade in den och tvättmedelstabletten var inte upplöst utan var in kletad i mattan.  Så det fick bli en skrubbning med rotborste. Rotborsten var mycket effektivare än tvättmaskinen.

Efter en halvtimmes tupplur såg jag till hönsen. De hade det väldigt varmt så jag gav dem en svalkande dusch.

Även jag behövde lite svalka och midsommarslyx. Så det blev en påse popcorn och ett bad i Gnospi.

Framåt seneftermiddagen var det visserligen varmt i skuggan vid svarven. Men det är så roligt att svarva. Jag hittade några stumpar jag svarvade olika former av. De ska bli till nyckelringar. Att komma ihåg hur en nyckel ser ut och vad den passar är nästen omöjligt. Men en svarvad knopp är betydligt lättare att para ihop med rätt lås.

Nu har jag lagat vartenda mål i en hel vecka så nu när det är midsommarafton slog jag på stort och gick på taverna Delicious. Det är en taverna som inte drar så mycket turister efter som de ligger på en bakgata utan utsikt över hamnen eller havet. Deras meny är liten och traditionell.
Jag åt något fylld grönsak. Vet inte riktigt vad. Men det gör inget för på denna taverna är dom makalösa på att laga väldigt välsmakande mat.

 
Det är inte jätteroligt att gå ut ensam och äta. Helst hade jag gått ut med Christina, men hon har varit ute på uppdrag i 14 dagar så jag har fått klara mig själv.  Men i morgon kan vi åter sitta vid samma bord och njuta av maten och sällskapet. Helt ensam om maten var jag inte. Två tiggare satt vid mina fötter och jamade. Den ena riktigt söt och den andra otroligt ful.

En gräsänklings lata dagar

Att vara gräsänkling medför andra rutiner och nästan dubbelt så många måsten.
Nu får jag sitta och äta frukost själv. Yoghurten med frukt är utbytt mot macka och mango. Det är i och för sig inget dåligt alternativ. Det dåliga är att jag inte får spela ett parti backgammon mot Christina. Men jag slipper bli arg för att jag förlorar som jag oftast gör.  

Nu får jag själv ta hand om grönsakslandet men efter som jag har haft huvudansvaret för det de senaste veckorna så går det smidigt. Skörden är stor nu. Jordgubbarna är visligen på sluttampen och ger inte så mycket längre. Men de har äntligen en gudomlig smak.
Igår skördade jag den första majsen. Den var den godaste maj jag någonsin ätit. Tråkigt att Christina inte fick smaka. Men hon äter nog lyxigt och gott där hon är nu.
Sist vi odlade majs blev kolvarna väldigt stora och vackra. Men kornen var torra och oätliga. Men det tyckte inte en av grannskapets ungtjurar. Han tog sig in på tomten och åt upp hela mejslandet. Nu har vi mycket bättre inhägnat runt tomten så det är bara smådjur och djur med vingar som kan ta sig in.

Svartkålen har varit en fantastisk fin kålväxt. Nu är det slut på skörden av den. Fröskidor är insamlade för kommande år och resterna smaskar hönsen på.

Att ta hand om Christinas domäner är ett stort ansvar. Hon har krukor, urnor, frösådder och sticklingar utspridda på stora områden. Nu har jag varit ensam vårdnadshavare i 50 timmar och jag tror inget dött än. Hur det ska gå resten av tiden vågar jag inte tänka på.

Jag försöker också få upp mina olivflugefällor. Det är inte så bråttom med det. Men jag försöker hinna med att fylla sex med bete och hängs upp dem varje dag. 90 delat på 6 är 15 så alla fällor är uppe lagom till Christina kommer hem.

Dotty har inte belastats med något extraarbete trots att vi är en man kort i familjen.

Lite nöje ska också en gräsänkling ha. Mitt nöje har bestått i att bygga en svarvbänk som ska underlätta att komma åt rätt verktyg vid varje tillfälle. Nu får vi bara se om jag får någon tid över till att svarva.  

Fest och vardag i Mani

Nu har turistsäsongen kommit i gång så smått. Nu kryllar det av musiker och musikälskare i vår närhet. Kardamili’s International Jazz Festival startade för ett par veckor sedan och i kväll avslutas festivalen. Det är en norsk jassförening som arrangerar festivalen här längst ner på södra Peloponnesos. De lyckas locka många riktigt kända musiker hit och alla spelningar kan man lyssna på gratis. Till dom som inte gillar jazz kan jag säga att det spelas mycket annat än jazz.
Jag har bara lyssnat på tre spelningar och alla har varit fantastiska. Så jag borde nog har lyssnat på många fler men det är så lätt att bli hemma för där trivs jag allra bäst.

Jag har alltid dragits till evenemang där det är trångt med folk och mycket känslor. Jag älskar att fånga människor vid dessa tillfällen på bild.

Hemma roar jag mig mycket i grönsakslandet. Det växer så det knakar. För några år sedan när vi odlade majs kom en tjur in och åt upp hela skörden. Nu har vi nya plantor som är över två meter höga. Hoppas vi ska får ha dem i fred.

Det börjar bli varmt i jorden och det trivs inte alla växter med. Potatisblasten bränns snabbt ner och då ska potatisen upp. För att få upp den måste jorden vattnas ordentligt för att få den lämna cementstadiet och bli till lera. Det är ett riktigt klabbigt jobb ass skörda potatis.

Lupiner skördar vi också. Fast de fröna ska vi inte äta utan de ska ner i lunden och gröngödsla olivträden.

Mitt på dagen orkar vi inte vara ute i trädgården långa stunder. Då tar jag gärna en tur på cykeln och letar upp ett bra badställe. Så här års är hamnen i Ag. Dimitrios toppen. Här finns inga kallvattenkällor som det finns på så många andra ställen.

En röd bil är ingen skönhet

Väldigt länge har min röda Kia stått parkerad framför containern. Så länge den stått där har det varit svårt att få det snyggt på övre terrassen åt huset. Och så har den hamnat på väldig massa foton och till ingen nytta.
Meningen var att jag skulle kört bilen till Sverige och sålt den men det kom en epidemi och förstörde den planen.

Men nu har jag givit bort Kia:n och börjat med att försköna platsen där den stått. Sju sticklingsplantor av Nerium oleander ska täcka hela långsidan containern. Tre av plantorna har stått i stora krukor och blivit riktigt stora och vida. Nästa år vid den här tiden kommer inte mycket av denna sida av containern synas.

Foto: C. Fryle

Om en röd Kia förfular så gäller inte samma sak för en röd bougainvillea. Den är riktigt snydd där den klänger upp för fasaden.

Våra rosor är också riktiga skönheter. Hade någon frågat mig för 10 år sedan om jag någon gång skulle gilla rosor så hade jag tvärsäkert svarat nej. Nu gillar jag rosor riktigt mycket. Kanske är det ett ålderstecken. Men om jag blivit klokare eller mer korkad med åldern får ni avgöra själva.

Även nyttoväxterna växer så det knakar. Snart kan vi äta squash 7 dagar i veckan.

Om ett par veckor kan vi kan vi skörda hur mycket tomater som helst. Jag har inte räknat plantorna men det måste vara över tjugo.

Än finns det tomma ytor i grönsakslandet. Idag ska jag gräva ner en fådd basilika där.

Livet består inte bara av växter. En del tid går åt till min nya hobby ”svarvning”.
Det är riktigt kul. Men hittills har det bara blivit väldigt smala grejer för råmaterialet jag har tillgång till är bara klena olivgrenar.

Fler prylar i lunden!

Idag har jag invigt den senaste inköpta prylen till vårt hem. Det är en väldigt lite träsvarv. Det är inte den mest avancerade modellen men den funkar.

Man får svårt att svara om man inte har svarvstål. Och det hade inte jag så jag köpte en billig sats att börja med. 10 av stålen var hyfsat bra slipade men två av stålen hade skägg likt en taliban. Det skägget fixade jag lätt bort med min Dremel.

Första svarvtesten blev på en träbit av usel kvalité. Den testen gick hyfsat bra, och jag såg att flera av stålen gick att hantera. Jag hade inhämtat viss kunskap på Youtube:s allt svarvklipp.  Och dit får jag nog återvända för att lära mig mer.

Innan jag han färdigt med nästa svarvtest så kom grannflickan och ville mata hönsen och spela ett parti memory. Och självklart så finns det inget viktigare än att ta hand om barn som kommer på besök.

Efter lunch satte jag en bit olivträ i svarven. Den var riktigt hård och rolig att svarva i. Så nu finns det riska att hela mitt vedförråd ryker och blir olivträdsslöjdsprylar. Men vi behöver inte så mycket ved innan vi har ny på gång. Risken är att jag beskär olivträden efter bra svarvträ och inte efter snygga träd med stor skörd.
Olivträdsgrenen blev en ”stomp”. Sådana har jag till att stompa kålsallad med. I stället för att slaka kålen så bankar jag den mjuk. Jag hade visserligen två stompar tidigare. Men den här är avpassad för mindre händer.
Dagen sista svarvstycke blev en väldigt grov och ojämn olivgren. Det visade sig att svarven var alldeles för lätt för obalansen som blev. Svarven dansade runt på arbetsbänken och gjorde det svårt att svarva. Men det gick att spänna fast hela svarven i bänken så nu har jag ett jämt stycke. Tills i morgon får jag fundera ut vad det ska bli av olivgrenen.

Kvällen avslutades med en middag i solnedgången. Det var Christina, Dotty, jag och tuppen Rocky. Christina, Dotty och jag åt tuppen Rocky men han var inte särskilt god. Det var nog mer kockens fel än Rockys.