Vandring i väntan

Att få logistiken att gå ihop så här i Coronatider är inte helt lätt. Nu har jag i hamnat i Varberg för att vänta 8 dagar på ett läkarbesök. Det blir mycket tid till att slå ihjäl. Jag har hyrt in mig i en väldigt liten källarskrubb. Men jag ska inte klaga. Här är varmt och skönt och allt fungerar som hyresvärden lovat.

Naturligtvis så ska jag besöka släkt och vänner om pandemin tillåter.
Igår gick den mesta delen av dagen åt till promenader.
Uppe från kanonberget har man fin utsikt över stadens centrum. Siluetten har ändrat sig en del sedan jag bodde här. Nya och högre hus sprutar upp som svampar ur jorden.

Tyvärr så rivs många gamla fina väl fungerande hus. De ersätts av större och högre hus. Grönytorna mellan husen blir väldigt små och mörka.
Jag tycker inte om denna utveckling. Men jag har förståelse för att bostadsmarknaden är het och många vill flytta till Varberg.  Jag tycker att man kan bygga fler riktigt höga hus där man bygger på obebyggd mark.

Bevarande av hus kan man diskutera länge. Och just nu är det många insändare i lokaltidningen för bevarande av Gamlebyskolan. Själv tycker jag det är ett hus som inte har något större värde för kommande generationer.

En annan hus-trend i centrum är att bygga om och till för att maximera hyresintäkterna. Tyvärr driver nog detta upp huspriserna rejält och de lummiga vackra trädgårdarna får inte plats.  

Mörk sten är nog det populäraste fasadmaterialet. Men det förekommer även en hel del andra och roligare fasader. Färjat glas på balkonger är populärt. Utskjutande takfot som på bilden har långt ifrån alla hus. Huset på bilden anser jag vara lite halv tråkigt. Men det byggs många mycket fräckare och vackrare hus som får anhängarna av Arkitektuppropet att spy.

Det byggs inte bara hus. Under mark hittar vi det största bygget. Här byggs en tågtunnel under hela staden. Det sprängs så att hela staden skakar. Och på torget sitter ett instrument högt upp på en pelare för att hålla koll på omgivande hus. Det skulle inte se så bra ut om husen rasar ihop.

En smärtsam historia

På kvällarna har jag oftast lite datortid. Då kan jag hamna nästan var som helst. Och en favorit är youtube-kanalen Easy DO (https://www.youtube.com/channel/UC5aMO145apupAMhKtpD0ujQ). Det är en händig grek som ger tipps för trädgården och köket.
I förrgår tittade jag på ett klipp där han använde brännässlor till gödsel och ekologisk bekämpning. Då fick jag idén att det måste jag också göra. Vi har ju mycket grönsaker men ingen konstgödsel, så det kommer säkert göra susen.

Jag tog på mig kraftiga byxor en tjock skjorta och mina kraftigaste arbetshandskar och gick i väg genom olivlundarna på jakt efter nässlorna. Olivlundarna var för välskötta så där hittade jag inga. Men när jag klättrade upp för branten till kapellet Αγία Παρασκευή hittade jag mängder. Jag skulle lätt kunna fylla en hel tankbil med nässlor. Men jag plockade bara en fullproppad sopkasse.

När jag kom hem med min skörd kokade jag en kopp kaffe och satt mig vid datorn. Där hamnade jag på Sara Bäckmos youtube-kanalen (https://www.youtube.com/channel/UCjUBQShyF5jXt0I5L0otTMA). Hon visar också hur man gör gödselvatten av nässlor. Hon använde en stor tunna medan Easy Do bara använde en 10 liters spann. Och jag har en liknande tunna som stor och väntade på att få användas till något nyttigt.

När jag tömde min skörd i tunnan så täckte den bara lite gran upp från botten. Det behövdes mycket mer nässlor för att göra en kompetent bryggd av hela tunnans volym. Så det var bara att ge sig upp till kapellet igen.

Denna gång hade jag på mig ännu kraftigare kläder och gummihandskar under arbetshandskarna. Det var en lärdom jag hade införskaffat mig vid föregående tur. Nu lyckades inte nässlorna ta sig in till min hud. Två proppfulla 60 liters plockades. Det blev adels lagom till min tunna.

När jag ändå var i skördetagen ute i det vilda så gick jag de 150 meter ner till havsklipporna där saltmärke växer och skörade en lite påse som jag tänkte ha till kvällens wok. Det är en växt som är fantastisk god på vårkanten.
Och om några veckor kan jag gödsla vårat grönsaksland med en härlig nässelbrygd.

Upptäcktsfärd utanför olivlunden

Morgonen startade med lite mulet och blåsigt väder. Bra arbetsväder om man haft något roligt arbeta att göra i trädgården. En grind står på tur att tillverkas. Men nu är jag i Grekland och inte i mitt fädernesland. Här kan vi inte göra så mycket mer än att rulla tummarna så länge alla restriktioner pågår. Att ta bilen och handla material till att bygga något är förbjudet. Handla mat får vi göra men bara inom 2 kilometer från hemmet. Finns det ingen affär så får man åka till den närmaste.
Jag skulle ju gärna varit en bit upp i bergen och vandrat nu. Där sprutar det upp orkidéer och andra vackra växter så här års. Men jag får inte ta bilen och åka ifrån hemmet för att ta en promenad lite längre bort. Ska jag ta en promenad så ska det vara från hemmet och jag får inte vara borta längre än två timmar.
Så efter förmiddagskaffet spände jag på mig skorna lastade famnen full med återvinningssopor och slängde soporna på min återvinningsplats och steg av tomten för en upptäcktsfärd i de närmaste omgivningarna.

Jag tar ofta en liten väg genom olivlundarna på andra sidan huvudvägen. I några olivlundar så utnyttjas marken till mycket mer än olivodling. På ett ställe odlas det massor med roliga saker. Tätt står det. Mycket står i olika återvunna kärl. Alla stammar är vitmålade. Det ger ett intryck av kärlek till odlandet.

På ett annat ställe har det gått helt över styr. Här har man låtit kaktusfikonen ta över. Odlar man kaktusfikon så måste man vara väldigt noga vid beskärningen. Inte en enda bladbit får hamna på marken. För då blir det ohjälpligt en ny planta.

Hus passerar jag också. Det byggs en hel del nya hus trots att det finns gott om obebodda hus. Gamla hus är oftast rätt dåligt byggda på många sätt. Men nya har en jordbävningssäker stomme. Och de har till och med isolering. Isoleringen är sällan så tjock, men det behövs inte så mycket vid havsnivån. 500 meter upp är det betydligt kallare på vintern.  

De flesta hus är stenhus i traditionell stil. Men det finns en del modernare putsade hus. Arkitekturupproret finns inte i Grekland som tur är. Så sådana här vackra hus kan byggas utan att bli bespottade.

Riktigt charmiga gamla ruckel finns det gott om. Detta ligger alldeles vid havet på bästa platsen söder om Agios Nikolaos. Det kan nog inbringa en bra slant om ägaren får för sig att sälja. Men Greker säljer aldrig om de inte har någonstans att stoppa in pengarna. Och banken duger inte.

Att måla på saker verkar vara en omtyckt sysselsättning. Elstolpar finns det hur många som helst om det är någon som känner för att utveckla sitt konstnärskap.

Utestängd

Nu är någon utestängd och någon annan innestängd. Vem som är vad beror helt på hur man ser det. Men i alla fall har jag satt upp 500 meter nät på den låga delen av vår mur som omgärdar trädgården.
Förr året hade vi inne en tjur som år av våra grönsaker. Sådant vill vi inte var med om igen. Kanske lyckas vi också hålla borta vildsvinen från trädgården. Som tur är så har de inte upptäckt den än. Men de gör några sporadiska besök strax utanför tomten.  

Idag pratade jag med fåraherden som dagligen går förbi med sina 50 får. Hen tyckte det var bra med nätet så han slipper jaga ut sina får från vår tomt. Men han tyckte jag skulle fixa nät för den nedre porten också.

Den porten är en serviceingång till olivlunden. Den öppnas bara någon gång om året. Hittills har det bara hängt några kättingar i grindhålet. Det hindrar inte får som ser grönt och frodigt gräs på andra sidan.

En liten stump nät blev över. Den spände jag upp i grindhålet. Det kanske kan fungera tills jag gjort en bättre lösning. Jag vill ha en grind som är lätt att öppna har. Ofta tar jag den vägen när jag går till byn eller ta mig ett bad. Jag kan ta vägen genom entrégrinden.  Men det blir minst fyrtio steg extra.

Inte mycket till mandelblom

Det har varit mycket trädgårdsarbete den senaste tiden. Igår kände vi för ett avbrott och packade en picknik, för att inta på ängarna ovanför Platsa. Där skulle vi sitta och njuta av alla mandelträd i full blom.
Men när vi väl kom dit så var det bara enstaka träd som blommade. Vi beslöt oss att köra vidare och försöka hitta något nytt. Jag visste om en väg som går från Platanos upp i bergen. Efter som det i stort sett var en vit fläck på vår karta beslutade vi oss för att se om den var framkomlig. Vägen mellan Platanos och Somatiana var riktigt fin och omgivningarna var helt magiska i vårblomningen. Efter  Somatiana blev vägen mycket sämre så vi parkerade där och Christina fick fotografera ett mandelträd eller om det är någon annan Prunusart.

Foto: Christina F

 2,4 kilometer längre upp i bergen finns ett kapell enligt vårt karat. Vi beslöt oss för att äta vår lunch där. Hela vägen dit gick vi på en körväg som på sina ställen var riktigt fin och på andra ställen riktigt dålig.

Foto: Christina F

På den lilla ängen utanför kapellet hade många kor, tjurar och kalvar samlats. Även en åsna (hen till höger) som till slut försiktigt vågade närma sig mig.

Foto: Christina F

Kapell är de perfekta picknickställena för gamla trötta kroppar. Här hittar man alltid murar i lagom sitthöjd.

Det syntes tydligt att kapellet var väl omhändertaget trots sin avlägsna plats. Här inte brann det i oljelamporna. Väggarna är för grova för väggmålningar men det saknades inga inramade ikoner.

På tillbakavägen träffade vi på årets första sköldpadda. Hen fick agera fotomodell.

Foto: Christina F

När vi kom tillbaka till vår bil stor där ett gäng gattet och njöt av den vackra utsikten.
Det blev en riktigt fin tur trots den sparsamma mandelblomningen.