Nya prylar och nya matupplevelser i olivlunden


Eftersom vi är så nya här i olivlunden så tillkommer det hela tiden nya saker. En ganska liten obetydlig händelse är att min hemmabyggda soffa har fått trasmattor på toppen – inköpta på Jumbo i Kalamata. I Sverige tror jag den affären är helt inriktad på leksaker. Här i Grekland har de mest husgeråd.


Idag har jag också provkört min nya klippare. Vegetationen i lunden är nu så frodig så det kan vara svårt att ta sig fram. Så det har blivit gångar kors å tvärs. Klipparen är effektiv, men lite jobbigt att ta sig fram med där det är mycket sten i ytan.


Nedanför altantrappan blev det klippt lite extra för att markera siktlinjen.


Och så har vi Filippa här. Och som vanligt är hon en mästare på att plocka saker. Idag blev det Crithmum maritimum. I SKUD står det att det svenska namnet är det ganska intetsägande ”saltmärke”. De alternativa svenska namnen havsfänkål, siöö fennekåål och strandfänkål ger en tydligare vink om att växten är ätbar och god. Googlar man recept på det engelska namnet rock samphire dyker det upp mycket spännande. Detta är en väldigt vanlig växt här på strandklipporna. Men i många områden där den uppskattas i mathållningen är den ovanlig. Den är mycket populär och dyr på Paris lyxkrogar. För oss blev den tillbehör till lunchens omelett. Och vi blev mycket förtjusta i smaken, så det var inte sista gången vi åt Crithmum maritimum.


Till kvällen blev det något betydligt vanligare. En grekisk sallad. Och lite vildsparris.

Kalamata inte bara oliver


För Christina och mig är Kalamata det centrum där service och handel finns. Och idag var det dags igen för några inköp. Det blev en bra dag utan trängsel. Det var inte många som ville springa runt i centrum i regnet. Men paraplyförsäljarna var både aktiva och glada över varenda droppe.


Vi började i kvarteren där maskin- och verktygsaffärerna finns i överflöd. En röjsåg blev beställd. Hämtas nästa måndag när vi ändå ska hämta gäster som kommer med flyget.
När vi gick tillbaka till bilen sprang vi på ett kafferosteri. Där fanns kaffe både högt och lågt. Personalen uppskattade att det kom in nyfikna utlänningar och fotograferade.


Så vi fick med oss några gåvor från rosteriet. Nymalet grekiskt kaffe och Ceylon-te. Tack för det!


Främsta anledningen till inköpsresan var växter till trädgården. Den första plantskolan tjänade en bra hacka på oss. Där köpte vi en hel häck blåblommig Westringia fruticosa, ännu ett apelsinträd till citruslunden; sorten ‘Valencia’ som ger frukt april-september (ovanlig tid för apelsiner som annars mognar under vintermånaderna). Ett kakiträd (Diospyros kaki), ett granatäpple och ett svartfruktigt fikon ‘Vasilika Mavra’, en krypande/hängande form av rosmarin och ett par Eremophila nivea fick vi också med oss. Två plantor som ser ut som jordgubbar ”presentade” plantskoleinnehavarinnan oss med. Hon tänkte väl att vi föredrog ätbara växter eftersom vi köpte så många fruktträd… På nästa plantskola kompletterade vi med avokado ‘Fuerte’ och japansk mispel; Eriobotrya japonica och lite perenner. Och som den inbitna trädgårdsnörd Christina är kunde hon inte motstå en ny rosablommande form av Trachelospermum jasminoides ‘Pink Air’.


De flesta växter är nya för oss. Men en och annan planta från norr har hittat vägen hit.


Vår lunch intog vi på ett något oväntat ställe. Tavern ”Costas” Vassiliadis. Det ligger på en väg som kantas av åkrar och små industrier. Det är ingen taverna man åker förbi av en slump. Den har bara öppet till lunch och en bit in på eftermiddagen. Ändå har de bästa recensionerna i hela Kalamataområdet.
Här är positionen för tavernan om du är sugen på en god måltid. 37.032550, 22.085714 Klistra in siffrorna i ett sökfönster så får du upp en karta.


Så här glada åkte Christina och jag hem i vår fullastade bil.

Utflykt åt sydöst


Anledningen till vår utflykt var att vi hört att grönsaksmarknaden i Areópoli skulle vara riktigt bra. Och det visade den sig vara. Så vi inhandlade massor med fräscha livsmedel.


Det är lätt att bli trött av att handla. Och är man i Areópoli så ska man passa på att vila benen och dricka kaffe på ett av stadens färgglada caféer.


Eftersom dagen ännu var ung så beslutade vi oss för att köra över till tungans östsida. Vägrenarna är helt fantastiska så här års. Överallt blommar det i överflöd.


Och får man se mattor med Muscari och orkidéer så blir det fotostopp.


Vårt mål var en plantskola i Gythio. Vi har kört förbi den många gånger, men aldrig haft tid att gå in. Det visade sig vara den trängsta plantskola vi någonsin besökt. Det gick sällan att sätta fötterna parallellt i gångarna för då rev man ner krukor. Och det gjorde det inte så lätt att hitta växterna som vi behövde. Plantskolans utbud av terrakotta är imponerande. Så en vacker kruka fick följa med hem.


Sedan var det dags för lunch. Inte långt från plantskolan ligger vår absoluta favorit bland Peloponnesos tavernor. På Barba Sideris har vi ätit flera gånger. Men detta var första gången vi satt på deras uteservering vid stranden. Och på uteserveringar i Grekland brukar det ju alltid finnas tiggande katter. Det gjorde det också här. Men att det finns en ful anka som visligen inte tigger men håller den tiggande katten sällskap och kliar den på ryggen är nog rätt ovanligt.


Av mat blir man trött. Så vi beslutade oss för att åka till någon avskild plats och sova middag. På den häftiga halvön utanför Kotronas slog vi oss ner i en lugn vik. Och vi blev väldigt varma av att ligga på den svarta stranden. Så vi kylde av oss med ett bad. Årets första! Det var svalt, men inte jättekallt.


På en mur vid ett kapell hittade vi en av mina favoriter. En gul Onosma.


Sedan bar det av hemåt över lite högre berg. Där blommade det också rikligt och vaxblomman (Cerinthe) såg vi miljontals.

Det rättar till sig


Att flytta in i ett nybyggt hus betyder inte att allt är färdigt. Det finns alltid en del restpunkter som ska ordnas, och man kommer på vissa saker som man vill ändra eller komplettera. Så i onsdags kom ett gäng och fixade lite. I vårt kök önskade vi få två hyllplan på höjden. Och det var inga problem hyllplanen fanns redan men ett av fästena hade kommit bort i hanteringen.  Det var inte så långt borta för jag hittade det under vår köksö. Nu är hyllorna på plats och vi får plats med ännu fler glas och bunkar.


Den stora missen som gjorts var dörren till gästtoan. På ritningen var den ritad vänsterhängd inåtgående. Och det hade fungerat om dörrbladet varit fyra centimeter smalare. Men nu blev den inåtgående högerhängd. Och för att stänga dörren fick man krypa halvvägs in i duschen. Att den väldigt tunga dörren dessutom slog i toastolen var inte heller bra. Men vi löste det. (På bilden vår fantastiska byggmästare Panayotis som alltid är med och gör ett handtag – inte bara övervakar sina hantverkare…)


Snickaren fick vända hela karmen och göra dörren utåtgående. Det fungerar rätt bra. Man får visserligen gå runt dörren för att öppna den. Och det finns inget naturligt dörrstopp. Eftersom taket är sänkt i just den här delen funderar jag på att göra ett dörrstopp i olivträ att fästa i taket.
Pentryt är till för våra gäster. Det kommer att bli ett av Greklands mest välbestyckade. Men konkurrensen är inte speciellt hård.


I gästvåningen har vi dörrluckor med lås. Det är inte standard utan en specialinstallation. Men det blev inte så bra eftersom dörrluckan bara gick att öppna med nyckel. Det var väldigt stor risk för in- eller utelåsning. Nu har vi kompletterat dörren med ett handtag. På insidan var det ont om plats så det blev ett väldigt litet handtag.


En del saker kvarstår att rätta till. Som lilla gästsovrummets sänglampor. Efter en diskussion med byggmästaren så lovade han bila upp väggen och flytta kablarna uppåt.

Och en lämplig lampa ovanför gästrummets lilla hörnhandfat var omöjlig att hitta. Så lösningen blir en platsbyggd spegel med inbyggd belysning. Kommer den vara klar till vår första gäst kommer om 10 dagar?

Måndag i olivlunden


Inte skiljer sig måndagarna nämnvärt från övriga veckodagar. Fast ingen dag är den andra lik. Idag började jag med att köpa en gasflaska så jag kunde testa nya wokbrännaren till lunchen. Det blev en flaska av största modellen. Så småningom så ska det anslutas till en grill också. Brännaren fungerade perfekt. Riktigt bra hets fick jag i pannan.


Wokmat har vi nästan alltid hemma. Och lite färsk vildsparris kunde jag plocka i lunden. Den lilla gröna squashen är en ny bekantskap och har blivit en storfavorit.


PÅ eftermiddagen ägnade både Christina och jag oss åt beskärning. Christina har ju mer vana än jag på trädbeskärning så jag fick lite handledning till att börja med.


Några lite grövre grenar skulle sågas av för att fixa bättre utsikt åt hav och berg. Då åkte motorsågen fram. Innan jag kunde börja såga så var jag tvången att fixa bränsle. Det blev en snabbtur på cykeln till närmaste mack för att handla en dunk med fulbensin. Någon miljövänligare bensin verkar inte finnas här. Så jag får stå ut att såga i en dimma av illaluktande avgaser.
När jag skulle starta sågen så gick naturligtvis den sönder. Dödarknappen gick av. Men jag fixade en egen lösning. Inte så vacker men väl fungerande.


Med nybeskurna träd har vi fått mycket mer hav i vårt blickfång.


Efter som olivträden är eftersatt så blir det väldigt mycket grenar att ta hand om. Idealet hade varit om jag hunnit köpa en brunchförstörare (svengelska). Men det har jag inte. Så jag får elda lite istället. Och färska olivkvistar brinner bra. Tror nog att bladen innehåller lika mycket olja som oliverna.

Vårvandring på Peloponnesos


I Sverige kommer våren när det är varmt nog. Så gör den inte i Grekland. Där kommer våren den 1 mars vare sig man ligger på en strand på Kreta eller åker störtlopp i Aráchova. Så Christina och jag beslutade oss för att ta en picknickvandring efter som det var första vårdagen och dessutom lördag. (Inte lätt att hålla reda på veckodagarna när man är pensionär).
Så vi tog bilen till Hotel Faraggi som har en takservering med magisk utsikt. Men vi åkte dit för att gå en vandring som går mycket nedför och mycket uppför men nästan inget däremellan.
Euphorbia characias är bland det pampigaste vi kan se i naturen nu.


Som väntat fick vi se en hel det vackra växter. Två olika Romulea? Denna är större än de flesta andra jag sett, om jag nu inte tagit fel på släktet. Säkert minst 2 cm bred. Jag vet tyvärr inte arten och är tveksam om släktet.


Ornithogalum är vacker i sina vita kronblad.


Lithodora zahnii finns i olika färger, nästan vit, rosa och denna blå är absolut vanligast.


Scilla messaniaca har ett väldigt litet utbredningsområde. Den växer i skuggiga slänter och bergssidor.


Vildsparrisen är styv finflikig och taggig. Här bäddar den in en Iris unguicularis som är en väldigt rikt förekommande iris så här års.


När mullbäret fått mandelblom så är det något som inte stämmer. När man kommer nära så syns det är två träd som bestämt sig för att ha kronorna på samma ställe.


De porösa slänterna är perfekta för flygfän att bygga bo i. Vet inte om det är bin eller något annat. Man hör på långt håll deras surr runt boet.
Grenen som sticker fram är en mycket vanlig ek. Den har små taggiga blad som inte är så trevliga att umgås med.


Efter många år inom processindustrin kan jag inte sluta att imponeras av en snyggt klämd läcka. Och det finns många rör i bergen för att leda vattnet dit det behövs.


Bergsgubben nere i vänstra hörnet ser lite plågad ut!


Att fika med en vacker utsikt åt berget Taygetos och toppen Profitis Ilias är livskvalité.

 

 

Shopping i storstaden


Igår tog vi bilen och åkte till Aten för att handla. Vi startade tidigt på morgonen för att åka de 28 milen. Man kan tycka att det borde finnas bra varor närmare. Men vi har haft svårt att hitta dem. Vårt främsta mål var IKEA.  Där fyllde vi nästan hela bilen.


Det mesta på IKEA i Grekland är dyrare än på IKEA i Sverige. Stavljusen vi köpte var ungefär 20% dyrare än i Sverige men säkert en bra mycket billigare än på andra ställen i Grekland.
När vi kom hem så testade vi hur brinnande ljus gör sig i våra antika ljusplåtar.


Kontorsstolarna vi hittade på IKEA var bra mycket billigare än i Sverige. Men det gällde bara modellen vi köpte. Så det känns ju bra att vi just fastnade för denna modellen.
Och det ska bli väldigt skönt att slippa de gamla blå plaststolarna.


Efter många timmar på IKEA snirklade vi oss norr ur till vårt hotell. Det var en intressant upplevelse. Trafiksituationen var rätt så kaotisk. Men till slut kom vi fram till budgethotell som låg på en gata kantad av apelsinträd.


På morgonen körde vi vidare till en mataffär som säljer produkter vi efterfrågar. Asiatiska matvaror är inte så lätta att få tag på. Hittar man några så är det nästan alltid minsta förpackningen till största priset. Så det inhandlades lite av varje. En årsförbrukning av Kikkoman-soja och rispapper så vi kan göra vårrullar m.m.


Sista besöket i Aten var på Horomidis plantskola. Den var mycket bättre än alla andra plantskolor vi besökt i Grekland. Synd att bilen bara rymde tre krukor med klängväxter. Men det löser vi med webbshoppa där.

Vi gör trädgård av olivlunden


Det blir mycket hackande i jorden. Stenhård, lerig jord med besvärligt ogräs gör att det inte går fort. Men Christina gör framsteg med hackan, även om det inte blir så många kvadratmeter grönsaksland per timme.


Och alla dessa stenar gör det inte lättare. Det är svårt att hitta användning för dem. Men det blev en liten ramp eller smitväg upp till våra nyplanterade citrusträd som står på högsta platån.


Efter muren som gränsar till hotellet växte mycket sly. Mest Lantana på södra delen. Den är ingen större match. Bara klippa och dra.


På norra delen växte mest björnbär och vildsparris. Lite jobbigare att ta hand om eftersom alla taggar vill sätta sig i kläderna och händerna.


Många fynd med härkomst från lilla grannhotellet hittades nedanför muren. En badboll som vittnar om att det kommer vara mest engelsmän på hotellet när de öppnar i slutet av maj.


Hackar man i jorden så får man ofta upp sådana här trevliga cyklamenknölar. Dom återplanteras alltid.


Växtförökning kan vi förstås inte avstå ifrån.  Sticklingar följer ofta med hem från våra promenader; aloe från sopstationen, en pelargon från en öde vägkant i bergen, Osteospermum från en spricka i en mur…

Vårpromenad bland blommor

Vårpromenad bland blommor

Euphorbia dendroides. Trädtörel

Nu är det blomning på varje kvadratmeter i Mani, Grekland. Så Christina och jag beslutade oss för att lämna trädgården och ta en tur ut och njuta av vildfloran. Så vi tog cyklarna söder ut till Εκκλησία Παναγία Κουβάτσου. Det är ett litet kapell som ligger vid Trachila. Tidigare har vi startat vandringar lite söder om och norr om detta kapellet. Och det har alltid varit fantastiska leder och fantastisk blomning. Denna leden var inte så blommrikt och rätt så dåligt underhållen. Men fördelen är att den går brant uppför och går att knyta ihop med andra leder. Så det blev ett spår på appen Wikiloc.

Anagyris foetida, stinkginst

Trots att det inte var det värsta överdåd av blommor så såg vi ändå mycket vackert som denna Anagyris foetida, stinkginst.

Anemone coronaria, bukettanemon

 

Euphorbia characias

 

Himantoglossum robertianum, jättenycklar


Efter 400 meters uppstigning så fick vi en välförtjänt fika.

Trädgårdsfredag


Gårdagens inköp av gödsel och sättpotatis gav oss jobb i dag på förmiddagen.


Vi fixar till en liten bit av trädgården i taget. Mellan södergaveln och yttermuren har vi en yta som ska planteras i höst. Ytan hade en konstig kulle på mitten som vi började med att plana ut. Och när vi ändå hade luckrat upp jorden så tyckte vi att vi lika gärna kunde utnyttja den.


Efter muren satte vi två rader med potatis. Vi lämnade lite plats vid muren så att vi kan plantera oleander där redan nu.

R
esten av ytan sådde vi gröngödsel på: bovete, esparsette (Onobrychis viciifolia) och annuell dvärglupin (Lupinus nanus). Det kan nog bli rätt vackert så småningom.


Och olivträden ska ha sitt. 90 kilo gödsel fick de. Det är tur att jag sparat min gamla såskäppa. Om några veckor får jag användning för den igen för då ska olivträden få en gödselgiva till.