Utstämplad!


Efter 39 år och 4 dagar stämplar jag ut från Värö bruk och går i pension.


Det har på många sätt varit fantastiska år med underhållsarbete på ett bruk som har utvecklats till en av de bästa arbetsplatser man kan tänka sig.


Många underbara medarbetare och en modren personalpolitik har gjort att jag trivts som fisken i vatten. Och så här på min sista arbetsdag har jag blivit rejält uppvaktad.
Ett stort tack till alla Väröbrukare. Och ett extra stort tack till B-skiftarna, Elinarna och Pappers.


Jag kommer att sakna mina arbetskamrater.  Och lite extra kommer jag sakna mina närmaste arbetskamrater på skiftunderhållet. Tack för ett gott samarbete och många trevliga stunder Sonny, Stefan och John.


Jag hoppas få besök av många Väröbrukare i Grekland och i ”Fryle House”!

Försenad inflyttning?

Min gissning är att vår inflyttning i huset kommer att bli försenat. Men det är inget som byggmästaren vill erkänna. Efter 39 år på Värö Bruk, med massor med projekt med tajta tidsscheman så vet jag att ingen erkänner en försening förrän tidsfristen gått ut.
Nu är det ingen större fara för vår del, så länge byggmästaren skaffar oss ett ersättningsboende.

Ett litet misstag som har lett till förseningen är att fönsterprofilerna som levererats var inte samma som beställts. Det har hindrat mycket av jobbet på insidan.


Tittar man lite noga på bilderna se ser man att elen inte är kopplad. Då undrar jag naturligtvis om inget av den övriga tekniken är installerad. Men de har i alla fall kommit igång med skåpssnickerierna.


Här ser jag något som ska bli en köksö. Den ser välgjord ut. Bordet kan de var köksbordet till uthyrningsdelen?


Här är två ytterdörrar och kanske är det dörren till trapputrymmet som står till höger. Färgerna ser ju rätt ut och det är bra.


Det ser ut att vara väldigt många skåpdörrar. Vi köket har vi mest lådhurtsar och i pentryt ska hyllorna vara öppna. Så vad byggmästaren ska hänga upp allt är en gåta.


Här står något som liknar lådfronter och dörrar till sovrumsgarderober. Så det ska nog bli ett fungerande hus av det här. Svaret har vi om två veckor när det är tänkt att vi ska flytta in.

Sista storhelgen på Bruket


Nu har jag inte många dagar kvar att arbeta på Värö Bruk. För många framstår fabriksarbete som något skrämmande. Men i dag och speciellt då på bruket är det en fantastisk bra arbetsplats på många sätt. Jag kommer att sakna många av mina arbetskamrater. Men jag hoppas att få besök av dem i vår fina takvåning.
Christina kommer att jobba med samma saker som idag. Det är bara skrivbordsstolen som byter plats.
Vad händer då på bygget i Grekland?
Byggmästaren är väldigt sparsam med information. Så vi får väl hoppas på att huset är beboeligt när vi flyttar in om mindre än en månad.


Så länge roar vi oss med att leta grejer till vårt liv i Grekland. Det har varit rätt svårt att söka på grekiska siter. Men vi har blivit bättre på att hantera Googles översättningstjänst.


Det är många prylar som ska till. Belysning, kranar, vitvaror m.m.
En del är inköpt och mycket mer har vi samlat i den utmärkta tjänsten www.pinterest.com


Christina har en viss förkärlek för det växande materialet. Men tomten är bara strax under 4000 kvadrat så hon måste begränsa sig.


Själv roas jag av saker som har motor trots att jag inte är motorintresserad. Men med 90 olivträd kan det nog vara bra med en rejäl flistugg.

Flytt med flyt

Så kom då äntligen vår container med flyttlasset fram.


Det var den 17 oktober vi lastade alla våra tillhörigheter som vi kan ha nytta av i Grekland. Sedan har containern tagit sjövägen till Aten för vidare transport med bil till vår tomt.


Det gick ju rätt snabbt. Containerbilen hade ingen kran men det fixade byggmästaren. Här lastats containern över på en kranbil för att köras några kilometer till vår tomt.


Det är bra att vi gjort en tillräckligt bred öppning (för grindar) på övre delen av tomten. Annars hade containern fått lyftas av från granntomten.


Så nu är containern på sin slutliga plats? Eller inte…
Den får stå här så länge. Det finns nog möjligheter att flytta den en meter närmare muren (till höger i bild). Det skulle vara snyggare. Och det är ju viktigt att få det snyggt för den ska stå kvar och vara vårt förråd och verkstad.
Vad kommer grannhotellet säga om att få en gul kloss på andra sidan muren? Eftersom den delen av deras tomt är parkering så kanske det inte stör. Målar vi den olivgrön och klär in den i klängväxter så blir den i det närmaste osynlig. Nu återstår bara att se om godset i den har klarat transporten. Men det får vänta tills vi är på plats för gott i januari .

Vila och byggmöte

Efter gårdagens drygt 14 km vandring så passade det bra med en vilodag.


Eftersom det var sista dagen vi vistades i närheten av vårt bygge så passade det bra med ett byggmöte. Det hade ju inte hänt så mycket med huset sedan vi var där i september.


Det som syntes mest var stenläggningen i trappan. Men det tog väl mindre än en halv dag att fixa. Och så hade ju innerväggarna målats ytterligare en gång.


På utsidan hade det hänt lite mer. En grävmaskin hade jämnat till marken och grävt ner en septiktank. Grävmaskinisten som är byggmästarens kusin hjälpte mig att ta bort några vildoliver som stod fel. Kusintätheten i Grekland är mycket stor…


Vår närvaro verkar ha satt fart på bygget för nu var det i alla fall lite på gång. Gästvåningens handfat hade gjutits.


Vårt badrum får en duschvägg och ett stort platsgjutet handfat.
Men ett handfat gör inte huset beboeligt. Så det återstår att se om vi kan bo där när vi flyttar dit i mitten av januari.


Vårt resesällskap hade en lat dag med bad, fiske och vila.

Lunch med utsikt

Planen för dagen var en långvandring upp till Hotell Faraggi för att äta lunch på deras veranda. Därifrån ser man djupt ner i ravinen samtidigt som man ser Taygetos toppar.


Väderleksrapporterna sa lite olika saker. Regn skulle det bli men när var frågan. Det fick bli en egen rapport som skapades på vår balkong med utsikt. Inga mörka moln i sikte så det var bara att spänna på sig kängorna.


Den första biten blev den brantaste med många fina vyer i ryggen ner mot Kardamyli och havet.


Strax ovanför kapellet Hagia Sophia besökte vi en mycket stilren privatträdgård, skapad av Katerina Georgi. Trädgårdskulturen i Grekland är inte så välutvecklad, så det var extra roligt att se en så fin trädgård just här, bara några kilometer från vårt kommande boende.


Här uppe en bit från kusten finns många tomter som säljs till humana priser. Jag tror Peter blev lite sugen på ett köp här. En tomt med Euphorbia på muren måste vara hans dröm. Men ytan på denna är i minsta laget.


Än var det många steg kvar tills vi skulle nå vårt lunchställe. Förbi det lilla kapellet som knappt syns på bilden och en bra bit till. När vi äntligen nådde Hotell Faraggi som alltid är öppet – så möttes vi av en skylt att det bara var öppet fredag, lördag och söndag i november! Och eftersom dörren var låst så måste det vara en annan veckodag. Det var bara att vända och ta en annan väg ner. Och inga matställen skulle vi nå förrän vi var nere i Kardamyli igen.


Med tomma magar och spänstiga steg gick vi raskt nedför genom vackra byar, spännande raviner och olivlundar. Eftersom vi gick med näsorna åt havet hade vi fantastisk utsikt hela tiden


Sista biten gick på snabbt nedför på gamla stenvägar. Vi ville ner innan solen försvann i havet.


Men det visade sig att solen i Grekland går ner mycket senare så här års än i Sverige.

 

Från Areópoli till Kardamyli via Agios Nikolaos


Vi vaknade upp i Areópoli efter en god natts sömn. I alla fall sov jag gott trots att sängarna var usla. Några av de andra fick fajtas med mygg hela natten.
Min plan var att vi skulle åka söderut och titta på narcisser, men alla var så trötta på bilåkande så vi planerade om rutten. Innan vi åkte var det dags för frukost. Hungriga och glada satte vi oss på den enda öppna baren. Men de började inte servera frukost förrän en timme senare. Så vi fick nöja oss med kaffe. Vi tog istället en kort tur söderut till en krokuslokal vi besökt tidigare. Tyvärr var platsen nu helt igenväxt. Så vi vände norrut till vårt favoritcafé och bageri för en välbehövlig sen frukost.

 


Tog tyvärr inga bilder på pajerna och bakverken våra medpassagerare beställde. De kalorierna borde ha räckt till en hel arme. Men de åts upp med god aptit av fyra personer.
Ni får nöja er med en bild på en av de andra gästerna.


Vi hade uppgifter om att efter vägen bakom bageriet som går brant ner mot havet växer det tätt med lökväxter. Och det stämde verkligen! En helt fantastisk växtlokal!


Vi fortsatte sedan ner till havet där vi har en favoritbadvik. Här var det självklart att ta ett helt ljuvligt bad för fyra sjättedelar av oss.


Vi körde vidare norrut till vårt nybygge. Intresset från våra medresenärer var stort. Övre altanen utanför gästvåningen uppskattades mest. Kanske kommer de tillbaka när huset är beboeligt.


Från huset gick vi vidare längs strandpromenaden till marinan för en lunch. Det är bara 700 meter att gå men det finns mycket att se. Och som vanligt blev det många stopp för växtdiskussioner.


Vi har ett favoritcafé och en favorittaverna i vår hemby. Så vi gick dit och beställde lunch.
Vi gick inte till två ställen utan det är så ordnat att går man till Molos café och blir serverad mat från Ellis Taverna. Sätter man sig på tavernan kommer dryckerna från caféet… När vi slog oss ner reste sig gästerna vid grannbordet och hälsade på oss. Det visade sig vara ett par från Karlstad som har hus i samma by som vi och som vi bara haft kontakt med på nätet innan. Vi fick in vår beställda mat och som vanligt så var det supergott.


Sedan lämnade vi Agios Nikolas och körde vidare norrut en liten bit och checkade in på ett boende ovanför hamnen i Kardamyli.

Monemvasia – ön som ser ut som en hatt!

Vi anlände till Monemvasia strax innan solen gick ner.


Ön är en gammal befästning som byggdes av invånarna på fastlandet för att skydda sig mot anfallande fientliga styrkor. Idag går det en väg ut till ön. Men innanför byns murar kommer fortfarande inget fordon. På kvällen hann vi inte se så mycket av byn. Istället åt vi gott och firade Peters födelsedag.


På morgonen efter var det tungt att ta sig upp de hundra meterna till platån. Men det var det värt! Uppe på platån är det många ruiner som aldrig blivit återuppbyggda. Nere i byn är däremot det mesta restaurerat på ett smakfullt sätt.


På ”hatten” kan den botanikintresserade hitta massor av vackra och intressanta växter.


Jag önskar att vi hade haft mer tid att fotografera i morgonljuset. Hela ön kryllar ju av vackra färger, detaljer och stenarbeten.


I vanliga fall försöker vi bo billigt. Denna natt kostade vi på oss lite extra. Det innebar drygt 35€ per person. Och vi fick ett helt magiskt boende. Stort, välutrustat och sagolikt vackert. På kvällen satt vi på denna fina uteplats medan solen sjönk ner bakom bergen.
När vi checkade ut efter en fantastisk frukost så talade damen i receptionen svenska med oss. Det visade sig att hennes morfar är svensk. För en väldig massa år sedan när han och hans grekiska hustru var ute i världen och jobbade tyckte morfar att de skulle ha ett hus i hennes hemland Grekland och ett i Sverige. Det blev det ett hus här på ön och ett i Torekov. Bättre investeringar är svårt att göra.
Vill du bo sagolikt? Boka här > https://www.malvasiahotel-traditional.gr/el/
Bilden lånad av hotellet.


På förmiddagen gick färden vidare till Areopoli. Vi hann med både botaniska stopp och badstopp.

Gytheio till Monemvasia

Från Gytheio körde vi österut mot den östligaste tungan på Peloponnesos.


Första stoppet gjorde vi ovanför skeppsvraket Dimitrios. Men nu var det annat än ett skeppsvrak vi var ute efter, så vi botaniserade istället på andra sidan vägen.


Där hittade vi en del som påminner om våren – men det är normal höstblomning på Peloponnesos.


På vägen över den östligaste tungan körde vi över ett högt bergspass med utsikt över den bördiga slätten. På slätten odlas frukt av skilda slag. Här har Julia och Peter hittat något intressant bakom ett mastixsnår.
Mastix, Pistacia lentiscus, är en intressant växt som även finns ute i kustbandet. Säkert har du fått i dig kådan med maten någon gång. Och är du skådespelare så har du kanske dagligen kletat in kådan i ansiktet…


Som vanligt blev det många vägstopp för att titta på skönheterna.


Dagens positiva upptäckt var Gerakas-viken. Här var det sagolikt vackert, med intressant flora, fina bryggor och bra tavernor.

Strax innan solen gick ner nådde vi fram till ön Monemvasia, som ser ut precis som en rundkullig hatt.

På resande fot på Peloponnesos

Vårt grekiska liv kan ju inte bara handla om oliver och husprojekt. Därför passade Christina och jag på att guida några vänner på södra Peloponnesos. Det blev mest växtlighet eftersom det intresserade dem mest.


Vi hade stämt träff i Kalamata. Därifrån åkte vi den mycket vackra vägen över ett bergspass mot Sparti för att på kvällen hamna i Gytheio. Eftersom jag slarvade med kartläsningen så körde vi ”fel” väg upp mot passet. Men det visade sig vara ett lyckokast – en vacker väg med många blommande växter i stället för den lite tråkiga väg vi hade tänkt köra. Här fick vi se de första lökväxterna och passande nog bemöttes våra svenska vänner av blågula höstblommor.


På östsidan ner från passet körde vi den fantastiskt vackra vägen ner mot Mystras och Sparti.
Här blev det fler stopp. Och man blir alltid lika glad när man får se snödroppar och krokus vilt i naturen. Det är bara att konstatera, höstblomningen på Peloponnesos är värd en rundresa.


När vi väl var över bergskedjan gjordes ett kulturstopp i Mystras, som är en gammal muromgärdad (ruin-)stad från 1200-talet. Eftersom vi kom dit första söndagen i första vintermånaden var det fri entré. Det tackar vi för. Men var var vintern? Antagligen långt borta. Det var 25 grader över nollan.


Idag bebos staden bara av några nunnor och de flesta renoverade husen har eller har haft en religiös användning.


Kvällen avslutades i Gytheio på underbara Barba Sideris, stadens bästa och trevligaste taverna. Missa inte den!