Öppen trädgård tisdagen den 1 maj 10.00–16.00!

Även om vi redan har ett ben i Grekland pågår livet för fullt just här och nu. Framförallt i trädgården där varje steg som våren tar framåt också är ett ”sista gången”. Därför upplever jag varje skiftning så mycket starkare.

Eftersom vi alltid satsat mycket på bladväxter (hostor, alunrot, ormbunkar och gräs) så har vi egentligen ingen vårträdgård. Den ser alltid lite kal och frusen ut så här års – i väntan på det sköna gröna täcket. Men det som spirar så försiktigt har en rörande ömtålig skönhet.

Vill du kika in i vår trädgård är du välkommen tisdagen den 1 maj.
Vi har öppet 10.00–16.00
Adress: Handelsgatan 21 i Varberg (nära sjukhuset)

I dammen simmar nu en ny generation pyttesmå guldfiskar – tillsammans med ”de gamla”.

Julrosorna blommar fortfarande för fullt.

Det finns många vintergröna växter i trädgården – så helt kalt är det aldrig.

Mindre än så här blir nog inte narcisserna. Narcissus rupicola.

En primula som alltid blommar länge och rikligt. Primula elatior × juliae

‘Captain Blood’ heter den här färgstarka jordvivan, Primula vulgaris.

En vacker röd form av backsippan, Pulsatilla vulgaris blommar i stenpartiet på gården.

Sanguinaria canadensis ‘Multiplex’, fylld blodört – vackrast av alla just nu.

Saxifraga sp nr 382 i ett av stenpartierna

Symplocarpus foetidus tittar upp.

Vi tar ingen entréavgift!

Vi kommer att ha flera öppna visningar i år. Övriga visningstider hittar du här.

Välkomna!

Snart under tak

Efter lång väntan har vi fått uppdateringar om hur långt vårt husbygge kommit. Och det har inte gått fort den sista tiden. Vilket är bra. Vi kan ju inte flytta in tidigare än planerat.
Bilderna är tagna av vår byggmästare Panayotis Hioureas


Nu har stenarbetet kommit en bra bit på väg. Inom några dagar ska väggarna vara klara och taket börja konstrueras.


Gästvåningens väggar byggs av skickliga hantverkare som inte lämnar något åt slumpen.


Högt och smalt, lite likt ett klassiskt tornhus som är så vanligt i Mani-området på Peloponnesos. Men vårt torn ska ha sadeltak och det är bara halva bredden som blir i två våningar. Här under olivträdet, i vinkeln mellan arbetsrummet och sovrummet, är tomtens skuggigaste plats. Antagligen blir det en populär tillflyktsort under heta sommardagar.

 

 

 

Förberedelser inför flytten

 

Det är inte mycket jag kan göra utan en digital karta. Papperskartor har jag hela bokhyllan fylld med. Men de har nästan helt spelat ut sin roll. Nu är det digitala karttjänster som gäller. Hur många Google-kartor jag skapat har jag ingen aning om. Och nu har jag skapat en som du som gäst hos Christina och mig kommer att ha användning för. Länk till kartan hittar ni längst mer i blogginlägget.

På kartan hittar ni de bästa badvikarna.

 

Sevärdheter som kloster, väderkvarnar och mycket mer finns på kartan.

 

Vackra naturområden.

 

Riktigt fina vandringsleder.

 

Fina fotovyer.

 

Bra matställen.

 

Men de allra bästa växtlokalerna hittar du inte här. Dem har jag lagt in på en annan karta som är lite halvhemlig för att inte leda enstaka mindre nogräknade ”växtjägare” dit!

>>Besök min Google karta 

Grekisk byggbyråkrati

Ett hus med renoveringsbehov

I april 2016 började vi titta på boende i Grekland. Vi tittade på nya hus, begagnade hus och halvfärdiga hus. Men det var inget som passade våra behov och förväntningar. Så i februari året därpå åkte vi åter ner för att titta på tomter. Vi hade på mäklarsajterna sett några som vi var extra intresserade av.  Vi blev visade till dessa, men av olika anledningar var de inget för oss. Vi fick se många andra tomter och flera av dessa var inte utannonserade på några mäklarsajter. Till sist fick vi se en tomt som var lite för stor och lite för dyr. Men den låg fantastiskt bra. Med denna tomt snurrande i huvudet åkte vi hem. Efter en månads funderande var vi övertygade om att vi ville ha just den tomten. Så vi kontaktade mäklaren och sa att vi bestämt oss.

Huset är utsatt på tomten

När vi kommit så långt började byråkratin. Det fanns inget giltigt bygglov på tomten så det som måste göras först var att skaffa ett förhandsbesked. Och för att få förhandsbesked var vi tvungna att ha ritningar. Så vi började rita och skicka skisser fram och tillbaka mellan byggmästaren och oss. Efter många vändor var vi så färdiga att vi hade ritningar som var så detaljerade att vi kunde skicka in dessa till myndigheterna.

För att kunna köpa tomt och söka förhandsbesked så måste vi först ha grekiskt skattenummer och bankkonto. I maj åkte vi ner för att ordna detta. Vår byggmästare Panayotis körde oss till Kalamata, följde med oss till skattekontoret och sedan till banken. Dessutom ordnade han så att vi fick träffa en advokat som skulle hjälpa oss med tomtköpet (man måste alltid ha en advokat när man köper en fastighet i Grekland) + ett möte med en notarie som skrev ett  mycket ålderdomligt avtal mellan oss, advokaten och Panayotis – för att de skulle kunna agera ombud för oss i samband med ansökan om förhandsbesked, för att få ut registerutdrag och för att söka tillstånd från ”Forestry” (för att vara säkra på att det inte fanns skogsvårdsskydd på tomten) och kontroll av ev. fornminnesskydd. Dessutom gjordes en exakt uppmätning av avståndet till vattnet för att vi inte skulle beröras av strandskyddet. Tomtgränsen visade sig ligga precis 100 meter från vattnet. Fast mäter man till den djupa viken så blir det bara 88 meter.

Första underhållsarbetet i olivlunden

Två veckor efter ansökan var inlämnad hade vi ett positivt förhandsbesked. Så i slutet av juni åkte vi ner och förhandlade om tomtköpet. När förhandlingen var klar hade vi fått ett pris som var 40,000 € under utgångspriset. Innan vi åkte hem igen så fick vi en mycket utförlig offert från byggmästaren. Denna offert fick vi gärna lämna till andra byggföretag för att få motbud.

Nu var det dags att lämna in bygglovsritningar. Eftersom ritningarna till förhandsbeskedet var så detaljerade så tog det inte lång tid att fixa riktiga bygglovsritningar.

Den 26 oktober fick vi vårt bygglov och den 9 november började schaktningen för huset.

Huset tar form

Så om jag jämför min erfarenhet av svenska bygglov så är jag mycket positivt överraskad av hur det har gått till i Grekland.  Mindre flum och tydliga regler och inga byggnadsnämnder som tillåter mindre avvikelser. Mutor då? Nej, sådana har vi inte befattat oss med.

Bygget (i bakgrunden närmast havet) har kommit en liten bit över olivträden.

Lektion ett i grekisk husbyggnad

Jag är inget byggproffs och kommer här beskriva hur jag tolkat att bygget gått till hittills. Kanske har jag tolkat allt fel.

Bilderna nedan är tagna av mig och:
Elwira Kotowska som förmedlar hus och tomter i södra Peloponnesos. Här hittar du objekten>> https://husigrekland.se
Panayotis Hioureas som är vår byggmästare. Här hittar du hans konstruktioner>> http://www.homensun.com/construction-details/

 


Först gjuter man ett jordbävningssäkert skelett. Sen börjar man med stenarbetet och bygger upp det i höjd med golvytan på bottenplan.

 


Sen lägger man ett tätskikt i form av plast innan man gjuter golvet.

 


Därefter börjar väggarna byggas upp. Innerst är 10 cm. tegel sen 5 cm isolering. Utanpå det natursten. De gjutna bärande pelarna har ett tunnare lager av natursten utanpå sig. Totala tjockleken för ytterväggarna blir 50 cm.


Även de bärande innerväggarna blir 50 cm. Här tycker man det skulle vara snabbare och enklare att fylla ut runt pelaren med tegelsten. Enligt byggmästaren skulle det vara godkänt men det blir stabilare och gedignare att fylla ut med natursten.


Ovanför fönster och dörrar sätts marmorblock som är slitsade på baksidan för att fastna bra i betongen. Vid bredare öppningar delas marmorblocken – för långa överliggare har en tendens att spricka.


När väggarna är uppe i höjd med golvet på plan två så flyttar murarna tillfälligt till ett annat bygge.


Sen är det dags att forma för betongbjälklaget innan cementbilen kommer och fyller på. Takhöjden i vårt hus blir något högre än standard eftersom vi behöver fall över en bred altan på plan två. Standard är ungefär 280 till 285 cm. Vår takhöjd blir nog som lägst 290 cm på bottenplan. Så kompenserar vi med lägre takhöjd på plan två. Men där har vi öppet upp i nock så det känns antagligen inte alls klaustrofobiskt.

På vilken ö bygger ni?

En ö?

Grekland har den tolfte längsta kustlinjen i världen på 13 676 km. Med 1 400 öar blir det lätt så. Trots detta så utgör den absolut största delen av kvadratmetrarna fastland. Och 80% är berg.
Så jag vill inte bo på någon ö. Även om det kan vara underbart att semestra på någon ö, så är det lite av ett fängelse att bo på en. Grekland har möjligen en ö jag skulle kunna tänka mig att bo på. Evia (eller Euboia) som ligger väldigt nära Aten, med broförbindelse och många färjor till fastlandet.
Men vi hamnade på Peloponnesos som är en del av fastlandet som också kan räknas som en halvö. Åker man längst ner i söder till mittentungan kommer man till Mani. Här bygger vi vårt hus. Här är somrarna svalare än i Aten. Servicen är god. Naturen vacker, dramatisk och väldigt artrik. Och stränderna är många och vackra.

Så jag tycker att ni ska skippa öarna på er nästa semester. Ta en road trip på fastlandet.

Kan jag locka med några fastlandsbilder?


Gythio har lika vackra soluppgångar som Lindos på Rhodos. Men Gythio ligger på fastlandet.


Litochoro vid berget Olympos fot i maj.


På Tymfi kan man svalka sig i snön när sommaren är som hetast.


På Monemvasia blommar hatten i ett otroligt överflöd i november.


Vid Alipa Beach på Peloponnesos kan man både bo, äta och sova.


Voidokilia är troligen Greklands vackraste strand.


Foneas beach är en av miljontals fina badvikar på fastlandet.


Gnospi är min personliga favorit. Här slipper jag sand mellan tårna.


36.82999, 22.28167
Här är exakt position där vi bygger. Väldig nära vattnet – men ändå på fastlandet.

Februari på Manihalvön

Vi åkte till Grekland i februari. Primärt för att se till vårt hus och göra vissa materialval. Men det tog inte så många dagar, så på övrig tid rörde vi oss i naturen.


På vägen ner mot Manihalvön tog vi omvägen om Sparti för att få köra en av Greklands vackraste vägar som går mellan Sparti och Kalamata. På 900 meters höjd mötte vi snön. Och uppe i passet hade vi magnifik utsikt över snöklädda toppar.


Kom man ner på havsnivå så var det ofta riktigt varmt. På dagen gällde kortärmat.

Att våren kommit långt redan i mitten av februari känns lovande. Det ska nog kunna bli ett gott liv på Manihalvön.
Här kommer en blomsterkavalkad av bilder på februariblommande växter.

Att välja rätt sten

Ett hus ska helst ha samma stenblandning på alla sidor, så att det syns att det är samma hus vilken sida man än befinner sig på.


För att underlätta för stenarbetarna ska stenar av alla sorter finnas på ungefär samma avstånd var de än befinner sig.
Det är ju en omöjlighet, men det underlättar om tomten är rätt platt, som vår. All sten till bygget fraktades dit redan innan grävningen för grunden påbörjades. De sju olika sorternas sten portionerades ut i blandade högar i alla väderstreck.


Stenhuggarna slarvar inte i valet av sten. Det får ta den tid det tar att hitta den rätta och forma den till perfektion.


Sen är det bara att placera den på rätt ställe och fylla på med betong så att inte minsta hålighet finns kvar.

 

 

 

Åter på plats!

Det var ett rätt spänt och förväntansfullt läge när vi åter åkte till Grekland för att skåda vårat bygge. Vi har fått bilder från byggmästaren under tiden. Men det är inte detsamma som att se det med egna ögon.


Bygget har inte stått stilla medan vi var borta. De var nästan uppe vid andra våningen. När vi åkte hem igen så förbereddes det för att gjuta mellanbjälklag.


Här ska trappan till gästvåningen gå upp. Där uppe kommer man att ha en magnifik utsikt.


Överallt är det sten av alla de sorter. Utom på en liten plätt på havssidan.


Nedre altanen går i exakt linje med olivträdsraden. Jag tror att kronorna ska lyftas lite för att skapa skugga.